Gud har kommit oss nära genom Jesus Kristus

Herrens ängel sade till Josef, Marias man:

”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten:  Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. ” (Matt 1: 21-23)

Guds Son blev människa, han blev en av oss, han antog människonatur, han är Gud med oss.

 Genom Jesus Kristus är Gud på vår sida. Han tog nämligen straffet för alla våra synder på sig, han betalade vår skuld på korset när han dog. Genom Kristi utgjutna blod är vi renade från allt det som skiljer oss från Gud. 

När vi litar på att Jesus Kristus är vår Frälsare, så behöver vi inte vara rädda för Gud.

Genom Jesu död och uppståndelse, så finns inte längre några synder som skiljer oss från gemenskapen med Gud. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorade utan ha evigt liv.

Skriften säger:

”Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” (1 Kor 1: 9)

Fly från Gud eller till Honom?

Gud säger genom profeten Jeremia

”Är jag en Gud endast på nära håll, säger HERREN, och inte en Gud också långt borta? Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger HERREN. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.” (Jer 23: 23-24)

Guds närvaro kan vara skrämmande om man har dåligt samvete för synder, som man inte omvänder sig från.

Men Gud är inte bara allestädes närvarande. Han är också allvetande. Psalmisten sjunger idag:

”HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.”

”Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen.” (Luk 8: 17)

Det är dåraktigt att försöka fly från Gud, antingen genom att förneka honom eller agera som om han inte finns. Gud fann Adam och Eva när de gömde sig för honom, och Gud förde Jona tillbaka genom stormen och fisken som uppslukade honom.

Kyrkofadern Augustinus lär ha sagt:

”Det enda sättet att fly från Gud är att fly till honom”. 

Det vill säga om vi oroar oss för vad Gud ska tänka om våra hjärtan, om våra tanker, ord och handlingar, så ska vi vända oss till honom i ånger och tro.

Men hur ska det gå till? 

Psalmisten säger ju:

”Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom?  Den som har oskyldiga händer och rent hjärta” (Ps 24: 3-4)

Om mitt hjärta inte är rent, hur skulle jag våga vända mig till Gud och sluta fly från honom?

Svaret är att Gud kommit till oss i mänsklig gestalt när han blev människa genom Jesus Kristus.

Man kan inte gömma sig för Gud

Det berättas om att en rabbin skulle göra sig lustig över ett barns okunnighet. Rabbinen gav ett barn en rubel och sade: "en rubel om du talar om för mig var Gud finns." Barnet svarade: "Jag ger dig två rubel, om du kan tala om för mig var Gud inte finns."

Gud är överallt, han är allestädes närvarande, som man säger på gammal svenska, eller som det står i dagens text:

”Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.” (Psalm 139:8)

Många människor önskar att Gud inte fanns, eller att han åtminstone inte fanns överallt. Annars gick det ju inte att gömma sig för honom.

Nikita Chrusjtjov Stalins efterträdare i Sovjetunionen lär ha sagt om den ryske kosmonauten Juri Gagarin: ”Gagarin flög upp i rymden, men han såg ingen gud där”. 

En annan lär ha replikerat ungefär: ”Om han öppnat kabindörren hade han träffat honom snabbare än kvickt”.

För många är Guds allestädes närvaro ett så stort problem, att man liksom inte låtsas om den. Vi kan ju tänka på Adam, som försökte gömma sig för Gud i Edens lustgård. Varför? Därför att han hade blivit rädd för Gud. Han hade brutit mot Guds bud i Eden, och Gud hade sagt:  ”av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö." (1 Mos 2: 17)

När Gud befaller Jona att predika för staden Nineve så läser vi att: ”Jona steg upp för att fly till Tarsis, bort från HERRENS ansikte. Och han for ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis, bort från HERRENS ansikte. ” (Jona 1: 3)

Gud säger genom profeten Jeremia

”Är jag en Gud endast på nära håll, säger HERREN, och inte en Gud också långt borta? Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger HERREN. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.” (Jer 23: 23-24)

Förlåtelsen som tillsägs oss är verkligen sann

Kristus gett kyrkan uppgiften att tillsäga syndernas förlåtelse, som Jesus säger i Johannes 20: 23:

”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." 

Och precis som man gör Gud till en lögnare om man förnekar vad Han säger i lagen, så gör man Gud till en lögnare om man förnekar vad han säger i evangeliet. 

Johannes säger i det femte kapitlet:

”Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son.” (1 Joh 5: 10)

Att våra synder är förlåtna, att vi är rena och rättfärdiga inför Guds ansikte har inte med hur det känns i hjärtat eller att vi förstår att det kan vara så, det beror helt och hållet på att Gud säger att han lagt alla våra synder på Kristi kors och renat oss med hans blod. Vi litar fullt och fast på det Gud säger i sitt Ord:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet….Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Joh 1: 9, 2:1,2)

Bekänna sin synder för pastorn eller en kristen broder eller syster

Men hur gå detta till med att bekänna. Visst kan man bekänna sin synder inför Gud, utan mellanhand. Men låt oss inte glömma att Skriften faktiskt uppmanar oss:

”Bekänn... era synder för varandra ” (Jak 5: 16)

Det är därför vi säger med Luthers lilla katekes:

1. Vad är bikten?

Bikten består av två delar. Den första är att vi bekänner synderna. Den andra är att vi tar emot absolution eller syndernas förlåtelse av den som vi biktar oss för, som av Gud själv, och så tror fullt och fast utan att tvivla, att våra synder verkligen är förlåtna inför Gud i himlen.

2. Vilka synder ska vi bekänna?

Inför Gud ska vi erkänna att vi är skyldiga till alla synder, även sådana som vi inte vet om. En sådan syndabekännelse har vi i Herrens bön. Men för Kristi tjänare ska vi bara bekänna de synder som vi vet om och som plågar våra samveten.

3. Vilka är dessa synder?

Pröva dig inför Guds tio bud: Har du som far, mor, son, dotter arbetsgivare eller arbetstagare varit olydig, otrogen eller lat? Har du skadat någon med ord eller gärningar? Har du varit oärlig, vårdslös, slösaktig eller gjort något annat orätt?

4. Hur ska pastorn försäkra en ångerfull syndare om förlåtelsen?

Han ska säga: ”På vår Herre Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.”

Det är en stor glädje att bli försäkrade om att våra synder är förlåtna för Kristi skull av en medkristen. 

Vi kan läsa om det i Bibeln, men våra hjärtan har ofta svårt att ta till sig av evangeliet, man tänker att det gäller andra, men inte mig. Därför har Kristus gett kyrkan uppgiften att tillsäga syndernas förlåtelse, som Jesus säger i Johannes 20: 23:

”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."