Det är i Kristus livet finns

Vi människor är av naturen andligt döda, skilda från Gud. Men när evangelium om Guds nåd och förlåtelse går ut, när vi hör predikan, läser Bibeln eller tar emot sakramenten, så talar Kristus än idag liv in i andligt döda människor, därför säger Kristus:

”Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.” (Joh. 5: 25, 26)

Låt oss därför vara ivriga att lyssna till Guds Sons röst när han talar i sitt heliga Ord. Redan idag uppväcker han döda, redan nu ger han andligt liv.

Människor idag säger att de lever. Bibeln säger idag att det är ytterst få som gör det. Människor som aldrig tänker på att de är ansvariga inför Gud, människor som aldrig ägnar en tanke åt

det andliga och eviga, utan bara på det man kan se och ta på, bara tänker på hur andra ser på oss, hur mycket pengar de

tjänar, hur man ser ut, hur många roliga och spännande saker man gör, är andligt döda. Ja, till och med människor som är strängt religiösa, sådana som ägnar sina liv åt att behaga Gud, som offrar och ber, kämpar och strider, men inte känner Kristus, utan försöker bli rättfärdiga på egen hand, dessa människor är andligt döda, ty Jesus säger idag:

”Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.” (Joh 5: 23)

Man lever rent kroppsligen, men något andligt liv har man inte.  Men inte ens rent kroppsligt så har någon människa liv i sig själv. Kristus säger:

”liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.”

Det är bara Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande, som har liv i sig själv.

Ändå är det precis vad vi inbillar oss att vi har. TV, radio och tidningar förkunnar för oss att vårt liv tillhör oss, att vi kan göra vad vi vill med det, att vi kan göra vad vi önskar med våra liv. Men det är en lögn! Våra liv äger vi inte, vi har fått dem till låns. Vi uppfann dem inte, vi skapade inte våra egna liv, vi fick dem

till låns av Gud. Det är inte våra liv, och en dag blir tvungna att ge dem tillbaka. Det är ett av skälen till att vi firar gudstjänst varje söndag, för att påminna varandra om den sanning, som världen inte ger oss, att våra liv är i Guds händer. Det är han som ger oss kroppsligt, andligt och evig liv.

Våra kroppar kommer en dag kanske att läggas i gravar, om Kristus inte kommer tillbaka innan dess. Men Kristus ger oss livet tillbaka på den yttersta dagen. Vi läser i dagens text:

”han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” (Joh. 5: 27 - 29)

Att vara kristen är att leva i tron på Kristus och Hans Ord

Jesus sade:

”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5: 24)

Att vara kristen och ha evigt liv, handlar alltså inte om att ta ett viljebeslut, att säga sitt ja, att viska ”Jesus, Jesus”, att ge sitt hjärta åt Jesus, att ”bestämma sig för att bli kristen”, att ”be sig igenom”, att försöka leva ett bättre liv.

Att blir en sann kristen är, säger Jesus, att höra hans Ord, att höra det Gud säger till oss genom Bibeln, och tro på honom som sänt Kristus. 

Det är inte lagens ord, som frälser, inte ens kärleksbudet, inga uppmaningar, det ord som frälsar är evangeliet, evangelium är Guds kraft till frälsning.  Vi ska tro på den Kristus som Bibeln berättar om, han som utlovades av profeterna, han som är Guds Son, som föddes av jungfrun Maria, som levde ett heligt liv som en människa, som utelämnades att plågas och dödas på ett kors och uppstå ur graven. Men det som frälser oss, är inte bara att tro orden om att Jesus Kristus, levde, led, dog och uppstod, utan att han gjorde det för just oss, just dig och mig.  

Den som hör dessa ljuvliga ord, orden om att Gud älskade världen så mycket att han offrade sin enfödde Son, orden om att Gud tar emot syndare, för att han friköpt dem, den som tror dessa ord, han har evigt liv. 

Den som tror att Jesus är den han säger att han är, han kommer inte under domen, utan har övergått från döden till livet.

Frälsningsvisshet och daglig omvändelse

Det är inte på den yttersta dagen det avgörs vem som är får och vem som är get. Matteus 25  berättar om hur Gud skiljer får och getter från varandra. Det är redan får och getter. Guds barn tar bara i besittning vad de redan äger. Kristus säger till fåren:

”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.” (Matt. 25: 34)

Betyder det en gång frälst, alltid frälst? Betyder det att man kan veta vad som kommer att ske om fem år, ifall Kristus dröjer så länge? Svaret är: nej. Man kan falla från nåden. Man kan tappa tron, man kan komma bort från Kristus, man kan också komma tillbaka, men

det finns människor som varit troende och som gått evigt förlorade, därför att man förlorat Kristus ur sina liv.

Så vet man då egentligen hur det kommer att gå på den yttersta dagen? Det du och jag kan veta är vad vi har idag. Och det är egentligen det enda som är värt att veta, eftersom vi lika gärna kan dö inatt, eller att den yttersta dagen kommer idag. Det är därför vi ska leva i daglig omvändelse, så att vi varje dag ångrar våra synder och vänder oss till Kristus. Kristus säger:

”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5: 24)

Domslutet är klart för alla sanna Guds barn

Domslutet behöver vi faktiskt inte vänta på. Vi behöver inte vänta till den sista dagen innan vi kan veta att vi har evigt liv. Det eviga livet kommer inte som en överraskning, som en oväntad julklapp på julafton, för Guds barn. Kristus säger i :

”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh 5: 24)

Låt oss lyssna på vad Kristus säger här. Kristus säger att den som hör Hans Ord och tror på den som har sänt honom, han har evigt liv. Inte bara det, han kommer inte under domen, han blir inte dömd. Samma sak säger han i kapitel tre:

”Den som tror på Sonen har evigt liv” (Joh. 3:36)

Paulus säger i Romarbrevet 8:

”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.”

(Rom. 8:1)

Domens dag kommer inte med några nyheter för Guds barn, de har redan evigt liv i Kristus Jesus, de är redan frikända.

Hur kan det komma sig? Svaret är att tron tar emot den förlåtelse som redan är ett faktum genom Jesu liv, lidande död och uppståndelse, och hur skulle Gud kunna fördöma den som är förlåten, den som är Kristus? Är vi förlåtna så har vi evigt liv, därför att det bara är synden som belönar med död, finns inte synden och skulden kvar, för att vi är förlåtna, för att har vi del i den förlåtelse vi äger i Guds Son, så har vi evigt liv. Aposteln Johannes skriver i sitt första brev:

”Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son….Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. (1 Joh. 5:11, 13)

Känner du domaren?

”Inte…dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5:22 - 24)

Vem är Kristus för dig och mig? Är han vår Frälsare? Är det han som vi tror har dött för våra synder? Är han den som levde ett fullkomligt liv i vårt ställe? Är han den som betalt vår skuld med sitt eget blod?

Eller är han bara ett namn, någon vi läst om?

Hur vi svarar på dessa frågor är också svaret på den fråga vi ställde tidigare:

”Är det så att vi måste vänta på ett ovisst domslut innan vi kan andas ut?”

Om Kristus är honom som vi litar på har offrats i vårt ställe, varför skulle vi vara oroliga över att se honom komma på molnen? Varför skulle ett Guds barn, som redan nu vilar tryggt vid Kristi kors, vara oviss och bekymrad över att se honom som hängde på korset komma till oss? Det är ju honom ett Guds barn längtat efter ända sedan hon först döptes eller kom till tro, finns det någon vi hellre vill se än Sonen?