lördag 31 augusti 2013

Varför vissa kristna avfaller



Kristus säger:

Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” (Joh 15: 8)

När vi nu talat om frälsningen i Kristus och hur vi ympas in i honom genom dopet och förblir i honom genom tron, så ska vi också passa på att bemöta en villfarelse som man möter då och då, tanken: ”en gång frälst, alltid frälst”. Så är det inte. Inte alla som blivit kristna förblir kristna.

Kristus varnar:

Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden,
och de bränns upp.” (Joh 15: 6)

Kristus talar om kristna. De hade varit förenade med honom, men de förblev inte i honom. Därför bar de ingen frukt alls, och de bröts bort.

Hur går det till? Man slutade gå till kyrkan och lyssna till Guds ords predikan. Man slutade ta emot nattvardens sakrament, Kristi sanna kropp och blod. Man slutade läsa sin Bibel. 

Förbindelsen med den sanna Vinstocken Kristus bröts, därför att den enda förbindelsen med Kristus som skapar och uppehåller tro, är evangelium i Ord och sakrament.

torsdag 29 augusti 2013

Hur vi förblir i Kristus



Låt oss förbli i Kristus. Det låter kanske abstrakt, men det är inte abstrakt.

Jesus har uppstått ur graven, han har farit upp till himlen, och har från Faderns högra sida, sänt den helige Ande i sitt Ord, och genom detta Ord, Bibeln, är han närvarande hos oss.

Det är också så han förklarar förblivandet.

Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er… Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” (Johannes 15:3)

Det är därför Gud gav oss vår Bibel, för att Kristus genom Ordet skall komma till våra hjärtan. Det är därför han gav oss församlingen, för att Kristus genom det förkunnade Ordet skulle förenas oss med oss.
 Han har gett oss nattvarden. Genom nattvarden blir vi ett med
honom, när vi får del av hans kropp och blod, som vi läser:

Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.” (1 Kor 10: 16-17)

Precis som saven strömmar genom stammen och ut i grenarna, så får församlingen genom det förkunnade Ordet och sakramenten, del av Kristus själv.

Vi behöver föreningen med den sanna Vinstocken, Kristus själv, dels för att vi själva behöver honom, vi behöver hans nåd och förlåtelse, hans rättfärdighet, men också dels för att andra behöver få del av de frukter som våra liv kan ge. Vår frukt, våra goda gärningar, våra kristna liv, är inte till för oss själva, utan för våra medmänniskor.

Kristus är den som skapar den goda frukten i våra liv



Precis som äppleträd alstrar äpplen, och vinträd producerar vin, så alstrar Kristus kristna.  Kristus är vårt vinträd, eller vinstock, som det heter.

Utan Kristus, utanför vinstocken, så kan man försöka hur mycket man vill. Det blir ingen frukt.

Kristus säger på ett annat ställe:

Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?  Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.  Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.” (Matt 7: 16-18)

Av naturen är vi just sådana dåliga träd. Vi är födda syndiga med synd, och därför kan vi av oss själva inte ge upphov till god frukt.

Kristus är det goda trädet, född utan synd och med ett liv i fullkomlig helighet och rättfärdighet.

När vi döptes så skedde ett under genom vatten och Ande. Vi skars av från det dåliga trädet och ympades in i Kristus. Och när vi blev fästade vi det äkta olivträdet, eller den sanna Vinstocken, så förmedlades livet från honom till oss, genom honom får vi god frukt.

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.” (Gal 3: 26-27)

onsdag 28 augusti 2013

Hur får man rik frukt i sitt liv?



Jesus sade:

”Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt”
(Johannes 15: 5)

Det är så det går till.

Att förbli i honom är inte heller det egentligen en befallning, utan snarare än inbjudan. ”Ni är i mig. Bli kvar i mig. Gå inte från vilan hos mig till lagens träldom, eller syndens ok”.

Jesus säger:

”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh. 15:3-5)

Att bära frukt är inte befallning, utan ett löfte. Kristus dör för våra synder på korset och han uppstår på tredje dagen. Så vann han rättfärdighet åt oss. Förbli i tron på honom. Låt oss lita på att det gäller oss. Då är vi i honom, i hans person, i hans försoning, i hans förlåtelse. Och han är i oss. Kristus bor i våra hjärtan genom tron.

Och vad lovar han?

Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra”

Jesus har gjort allt för vår frälsning genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse, allt för oss, allt för vår frälsning och vårt liv, och han fortsätter att göra saker, han frambringar de frukter vi ska avge i våra liv. Så lockar och inbjuder han oss att förbli i honom, tro på honom, lita på honom.

Då har vi inte blicken på frukten, utan på Kristus. Vi ser på hans kors, och hans kärlek, och han agerar genom oss.

tisdag 27 augusti 2013

Är det frukten som bär trädet eller tvärtom?



Jesus sade: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.” (Johannes 15: 1-9)



Vad är det för ordsammansättning som upprepas i texten? Sex gånger upprepas detta med att bära frukt.  Men det finns också ett annat tema. Bli kvar eller förbli upprepas tio gånger.

Hur kommer det sig att två personer kan läsa samma text, och sedan mena att texten handlar om två helt olika saker. En av de vanligaste anledningarna är att den ene läser texten som om den vore lag, alltså något som talar om för oss vad vi ska göra, och den andre läser texten som evangelium, alltså något som talar om vad Gud gör för oss.

Är texten främst lag eller evangelium? Låt oss se närmare på den.

”bär frukt” och ”förbli i Kristus”. Är det ena en befallning och det
andra ett löfte. Eller är både befallningar? Eller hur är det?

När man läser en sådan här text där det står om att bära frukt, så brukar vi omedelbart tänka på vad vi behöver göra för att bära frukt och vad för frukter man ska frambringa.

Det är många som tycker om att höra om vad vi ska göra. Det är lätt att gilla när Jesus talar om för oss vad vi ska göra. Då får vi en chans, tänker vi, att visa vad vi kan.

Tankeverksamheten sätter igång. ”Vad är det jag ska göra för att det ska sägas att jag bär frukt? Hur mycket goda gärningar behöver jag alstra eller producera? ” Vi kanske börjar tänka på områden i våra liv där vi behöver städa upp, kanske bryta några dåliga ovanor. Kanske kommer vi på några bra saker som vi kan göra, några goda handlingar som vi kan visa upp. Och så lovar vi Gud att från och med nu ska det se annorlunda ut, ”nu ska det bli en bättre människa av mig. Och när jag gör så, kommer Gud inte att bli stoltare över mig, komma mig närmare?”

I allt det här tänkandet har vi lyckats vända på Jesu ord, så att han säger tvärtemot vad han säger i dagens text. Vi har fått honom att säga: ”Om vi lyder hans bud att bära frukt, då skall han förbli i oss”.

Men med ett sådant bakvänt resonemang så händer ofta antingen två olika saker: antingen så blir så stolta över våra framsteg att vi tänker att Gud måste känna sig nöjd med oss, eftersom jag nu frambringar de frukter han vill ha, för att han befaller det, och nu kan jag vara säker på att förbli i honom. Eller så blir vi nedstämda och ledsna, för att vi om vi ska vara ärliga mot oss själva, kan vi aldrig kan vara säkra på att vi lever upp till de förväntningar han har. Hur ska vi kunna veta säkert när vi gjort tillräckligt? Bär vi mer frukt eller rik frukt? Hur mycket är mer, eller rik frukt? Är det bara futtigt det jag presterar, eller är det tillräckligt?

Det vimlar av predikanter som älskar att tala om Jesu ord som befallningar och genom böcker, predikningar och TV-program föra ut talet om vad mycket frukt en kristen borde bära. De menar att man genom befallningar får fart på kristna och får dem att göra mer det de borde göra. Åhörarna fortsätter att kämpa för att sätta högra mål med sina liv, ta nya beslut, våga nya saker och leva det där livet som vi alla borde leva. Sådana böcker och häften och kurser säljer bra, för att de närs av vår vilja att göra mer.

Det slutar oftast med att kristna blir utbrända för att man misslyckats, och då är vi på ruta ett, samma ställe vi började på, eller så blir man uppblåst för att man tror att man gjort stora framsteg. Antingen talar man med breda penseldrag om sitt nya fina liv, eller så ger man upp.

Så blir det, när man har ögonen på frukten och inte trädet.

Låt oss nu gå tillbaka till texten.

De ord som Jesus talar i dagens text uttalar han för sina lärjungar när de vandrar mellan den övre salen där han instiftade nattvarden och Getsemane trädgård där han skall förrådas av Judas och överges av sina lärjungar, för att sedan dödas på korset. Skulle han verkligen dessa skälvande sista minuter ge dem råd hur de skulle tillväxa i kärlek och goda gärningar, ge frukt, och sedan tillfoga, om de gjorde detta, så skulle de förbli i honom?

Nej, dessa ord är tröst och uppmuntran för lärjungarna, och för dig och mig. I detta ligger: ni kommer verkligen att svika mig, jag kommer att föras bort, korsfästas och dö på korset. Men det är inte slut där. Ni kommer att ge frukt, när ni förblir i mig.

Att bära frukt är inte en befallning, det är snarare en beskrivning.

”Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt”

Det är så det går till.

Att förbli i honom är inte heller det egentligen en befallning, utan snarare än inbjudan. ”Ni är i mig. Bli kvar i mig. Gå inte från vilan hos mig till lagens träldom, eller syndens ok”.

Förbli i tron på Jesus Kristus som utgjutit sitt blod för era synder.

måndag 26 augusti 2013

Vad är att vara kristen?



Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” (1  Joh. 1:8 – 2:2)



Är man en kristen så vill man leva ett rent liv. En person som vill leva i olydnad inför Guds lag, som struntar i det Gud vill, hon kan inte kalla sig kristen eller ett Guds barn. Han eller hon har ingenting med Gud att göra, hur mycket man än pratar om Gud.

Det beror inte på att detta att vara en kristen i första hand handlar om att välja en särskild livsstil. Att vara kristen är att veta att man levt i strid med Guds bud, att veta att vi brutit mot Guds heliga lag, vi har kränkt Guds helighet genom att inte vara som Gud vill att vi ska vara, vi har inte älskat Gud och medmänniskan som vi borde, vi har
kanske varit lata, avundsjuka, arga, olydiga eller otuktiga Vi har ljugit eller skrutit inför våra medmänniskor, vi har älskar egendomar mer än Gud eller sett om oss själva mer än människor som behöver vår hjälp. OCH ändå har Gud äskat oss, ja han har älskat oss så mycket att han sände sin enfödde Son till vår värld för att offras i vårt ställe. 


Att vara kristen är att tro just detta, att tro att Jesus Guds son är vår Frälsare, vår räddare från vår synd och skuld. Tror vi det, så förstår vi att Gud älskar oss, och då blir vi glada och längtar efter att få vara tillsammans med honom i himlen. 

Och vet vi att Gud älskar oss, och att han har gett oss denna räddning, denna frälsning helt utan vår förtjänst, helt gratis, ja då vill vi inte bryta mot Guds bud. Vi vill leva rent, vi älskar Guds lag och vilja och försöker att inte bryta mot den. Bibeln säger:

Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:2-4)