Underverken pekar mot en större sanning

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Jesus hade nyligen utfört ett brödunder. Han hade bespisat 4000 män, förutom kvinnor och barn. Hur kunde de tro att det var vanligt bröd som var i fokus? Även om det var vanligt bröd och vanlig fisk de hade fått äta av, så handlade brödundret egentligen inte om att äta sig mätt kroppsligen.

Jesus säger idag:

”Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." ( Matt 16: 9-11)

Även om det är så att det var verkliga bröd och fiskar de fick, och även om Gud bryr sig om ifall vi är hungriga, så handlade brödundret eller några andra under och tecken i Bibeln, om att yttre förhållanden och omständigheter kan ordnas till.

Johannes skriver i slutet av sitt evangelium:

”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20: 30-31)

 Det är syftet med tecknen i evangelierna. De var vittnesbörd om att Jesus är Guds Son, för att vi genom tron skall ha liv i hans namn.

Om man tror att poängen med brödundret var bröden, så har man missat hela innehållet. När Jesus hade utfört ett av sina brödunder och folket kommer ut till honom för att be honom att göra ett nytt brödunder så säger Jesus till de:

”Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." (Joh 6, 26-27)

Ett tecken visar på en annan verklighet. Han ger de inget nytt brödunder, utan förklarar:

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Joh 6: 35)

Akta er!

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

1960 kom en lag mot kvacksalveri¹. Den innebar att ingen fick behandla smittsamma sjukdomar, cancer, diabetes eller epilepsi, eller göra radiologiska undersökningar om man inte var legitimerad läkare. Skälet till lagen var att man vill skydda medborgarna från lurendrejare, folk som inte hade kompetens eller som använde sig av ovetenskapliga metoder från att skada människor. På apoteken får man bara sälja produkter som godkänts av läkemedelsverket.

Ändå dyker det upp annonser här och där som utlovar häpnadsväckande effekter på alla möjliga sjukdomar och olika New Age-terapeuter erbjuder behandlingar med kristaller och magneter. Allt sådant är förstås olagligt, men visar att man inte ska tro allt man hör och läser. Man ska akta sig, eller se upp om man är rädd om sin kroppsliga hälsa. Vi kan oftast lita på beprövad vetenskap. Alternativmedicin blir en chansning som dessutom kan bli dyr.

I Mattus 16 säger Jesus:

"Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!"

Också på det andliga området finns lurendrejare och företeelser som marknadsförs, men som inte är hälsosamma, utan skadliga. Det är inte reglerat i svensk lag om falska anspråk på andlig sanning, men det är förstås reglerat i Bibeln den heliga Skrift.

Aposteln skriver:

”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.” (Rom 16: 17)

Jesus säger:

”Akta er”²

Man kan också översätta: ”Se upp”. Han menar, se klart, låt er inte luras.

Låt oss gå till texten. Jesus och hans lärjungar befann sig nära Gallileiska sjön. Han hade utfört sitt andra brödunder och hamnade därefter i en diskussion med fariseerna.

Just nu var lärjungarnas tankar inriktade på det praktiska.

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd.” (Matt 16: 5)

Jesus börjar tala om ” fariseernas och sadduceernas surdeg”. Lärjungarna släpper inte detta med maten ur huvudet. De tror att Jesus har något sort brödbakningstips på gång.

”De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har!

Jesus hade talat om fariseernas och sadduceerna falska lära.

1Lag (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

2Ὁρᾶτε

Hoppet ger styrka i nuet

”Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.” (1 Pet 1: 6-9)

Tänk att få glädja sig mitt i det begränsade, mitt i prövningar av olika slag. Det kan bara den som vet att han har något större. Om greven av Monte Christo bara hade den tunga fängelsemuren, och bara kunde se fram emot att dö ensam i den mörka och kalla fängelsecellen, så hade han nog känt att allt var hopplöst. Men han hade hittat en väg ut, och hade fått en karta till en stor guldskatt och log i hemlighet under de åren han arbetade på sin väg ut. Den trista maten, ensamheten och kylan bekom honom inte så mycket längre.

Vi kan uppleva oss ensamma ibland, men är ändå inte ensamma, vi har ju Jesus alltid med oss. Vi kan känna prövningar och motstånd, men vad är det, när vi har en skattkarta i vår hand: ”ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” ( 1 Petr 1: 4)

Att älska någon man inte ser med sina fysiska ögon

"Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning." (1 Petr 1: 6-9)
 
Hur kan man älska någon man inte sett? Ja, vi har inte sett honom fysiskt, men vi skådar hans bild varje gång vi läser vår Bibel, när vi lyssnar till Guds Ords predikan, tänker på vårt dop eller tar emot hans kropp och blod i nattvarden. Vi skådar en Gud som inte väljer att stanna kvar i sin himmel, utan stiger ner till oss, blir människa, som dig och mig, lever ett heligt liv, det liv vi misslyckades att leva och dör vår död, så att vi inte för evigt

skulle förvisas från Guds ansikte. När stenen rullas från hans grav så är det ett tecken på att våra gravar inte har det sista ordet i våra liv. Vi äger evigt liv och gemenskap med våra Frälsare.

I en värld som gett upp hoppet, så får vi förmedla hopp, hoppet om liv, hoppet om mening, om glädje, om förlåtelse, om tröst. Jesus dog, men han lever. Genom honom får vi leva.

Vi har en livförsäkring i Guds Ord, inte en försäkring om att vi måste fortsätta att träla på i en värld som ändå bryts ner och går under, utan en försäkring om evigt liv och evig salighet.

”ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Pet 1: 4-5)

Men det stora ligger inte bara i framtiden. Redan nu kan vi leva i kärleken från våra Frälsare. Det ger oss styrka och tröst i vår vardag:

”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje.” (1 Pet 1: 8 )

Himlapaj? Pie in the sky when you die?

Den svensk-amerikanske syndikalisten Joe Hill häcklade frälsningsarméns visor om himlen med sin egen sång där han diktar:

"Long-haired preachers come out every night,
Try to tell you what's wrong and what's right;
But when asked how 'bout something to eat
They will answer with voices so sweet:

You will eat, bye and bye,
In that glorious land above the sky;
Work and pray, live on hay,
You'll get pie in the sky when you die."

Alltså du får paj i himlen när du dör, här kan du leva på hö. Joe Hill menade att frälsningsarmén tog bort kampen för rättvisa i den här världen genom att fokusera på himlen i sina sånger.

Men det faktum att kristna har hopp om himlen när vi dör betyder inte att vi är likgiltiga för hur det går i den här världen. Klart vi bryr oss om hur vi har det i den här världen, men genom Ordet och dopet, genom tron på vår Frälsare, så står och faller inte allt på grund av klimatförändringar, krig, inflation, personliga misslyckanden, sjukdom och död.

Vi har gemenskap med den Gud som älskade oss så mycket att han utgav sin enfödde Son, vi har frid med honom, därför att vår skuld betalats genom Guds Son, vi har en mening med våra liv: vår uppgift att älska och tjäna Gud och våra medmänniskor i vår vardag. Genom vår frälsare, står vi renade och förlåtna, inför Gud är vi rena och rättfärdiga. Vi är lika vita som dopdräkten.

Genom att vi tror och förtröstar på Kristus så äger vi allt detta, och dopet och ordet är garanten, nattvarden och avlösningen påminner oss om detta.

Vi vet att om vi slutar tro så faller allt detta ur våra händer, då står vi lika tomma och fattiga som världens människor. Denna tanke kan få kristna att bli oroliga: hur ska jag vara säker på att jag får behålla allt det jag äger genom Kristus?

Dagens text lovar oss:

”Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Petr 1: 5 )

Gud har alltså lovat att bevara sin barn, de som ingenting annat vill än att vila i Frälsarens armar, han som så kärleksfullt säger:

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.” ( Joh 10: 27-29)

Födda på nytt till ett levande hopp

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen." (1 Pet 1: 3-4)

 
När vi föds till till den här världens, så föds vi med de begränsningar det innebär att vara människa. Vi föds med en svag kropp, med onda begärelser och in i en värld som knakar i fogarna av det fall som skedde i Eden genom Adam och Eva. Bibeln förklarar att den födelsen inte är punkten för vår existens. Gud föder oss en andra gång, han föder oss på nytt. Och grunden för detta är inte vad vi känner och upplever, utan en historisk händelse, det faktum att Jesus lämnat sin grav!

Ibland kan vi tänka att uppståndelsen är där och då, och jag är här och nu, men det är inte riktigt sant. Om vi är döpta, så är vi döpta inte bara till Kristi död utan också till hans

uppståndelse. Det vill säga är vi döpta så är vi förenade med hans uppståndelse.

Aposteln skriver:

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes

från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.” (Rom 6: 4-11)

Lika säkert som han dog, lika säkert dog våra synder, vår skuld med honom på korset, och lika säkert som han steg ur graven, och lever, lika säkert lever vi det nya livet, som innebär att han genom dopet ” fött oss på nytt till ett levande hopp”.

Aposteln Petrus skriver:

”[dopet] frälser...nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, ” (1 Pet 3: 21)

Förstår vi vilka rikedomar vi äger i Kristus som säger:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” ( Joh 11: 25-26)

”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh 5: 24)

Finns det hopp för framtiden?

Hur ser vi på framtiden? Hur ser svenskarna på framtiden? Företagen vill uppmuntra framtidstro, för om folk har mer framtidstro så konsumerar folk och sparar mindre, och hjulen måste rulla i det ekonomiska maskineriet. Ändå vet vi ingenting om framtiden i vår sköra värld. Ryska arméer drar in över gränserna till Ukraina, oroligheterna i Syrien som började januari 2011 har inte upphört, utan fortsätter som förut, med mängder av döda och flyktingar, USA som än så länge styr valutan har en astronomisk statsskuld. Många menar att om utsläppet av växthusgaser kommer att leda till en ekologisk katastrof, och därför skapade man en internationell överenskommelse 1997 Kyotoprotokollet. Problemet var bara att USA inte bekräftade avtalet och 2011 drog sig Kanada ur. När man försökte på nytt i Köpenhamn så kom man inte heller då fram till någon enhet. Japan, Nya Zeeland och Ryssland ville inte ta på sig nya åtaganden. I Israel så ser vi ingen ände på kriget mot Hamas på Gaza.

Vad vet vi om världen i morgon? Kommer den stå kvar, eller kommer allt braka ihop? Många ger upp.

Vi vill ha en bestående lycka. Men gräset är grönt idag, men har vissnat om några månader. Vi gläds åt unga som förälskar sig men vet att de allra flesta äktenskap slutar i skilsmässa. Även fast medellivslängden höjts i västlandet så dör alla förr eller senare, och nu talar man om välfärdssjukdomar. Sjukdomar som finns just för att vi har för mycket mat och rör oss för lite. Och skulle man inte dö av ålder eller av sjukdomar som finns så kan hjärtat slutat slå av helt andra orsaker.

Det är klart att sådant oroar människor. Man kan helt enkelt inte vara säker på någonting i den här världen. Man kan inte vara säker på hälsan, på den jordiska lyckan eller på livet.

När jag skulle skriva om lån på huset så frågade man också om hur vi var försäkrade. Det är ju nuförtiden några försäkringsbolag som samarbetar med banker. Man frågade om min livförsäkring. Om du dör, är dina efterlevande garanterade ekonomiskt stöd, så du slipper sälja huset? Ja, det kan vara nyttiga frågor att fundera på. Tänk om någon skulle kunna sälja en försäkring som kunde garantera att man levde till man var 80-90. Han skulle nog kunna sälja den för miljoner.

Hur mycket skulle då den tjäna som dessutom kunde sälja äkta lycka, mening med livet och frid med Gud i samvetet? För egentligen kanske det ändå inte var så mycket värt med 80-90 år i den här världen i ett totalt meningslöst liv, olycklig och med ofrid i samvetet om man ändå måste skottas ner fem fot under backen, när den dagen kommer.

Hur glad är då inte aposteln när han får berätta de glada nyheterna som lyder:

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” (1 Petr 1: 3-4 )

Det är nästan obegripligt att vi ändå har kristna runtomkring oss som gnäller och klagar över sin församlings små omständigheter, om kroppen som värker, om att det knakar i relationerna, på jobbet, i skolan, att man inte har så mycket prylar man önskar, att man har det motigt i vardagen.

Obegripligt därför att vi trots att vi inte förnekar det ofullkomliga ändå är genom tron på Jesus Kristus oändligt rika, ja rikare än de rikaste av den här världens människor, därför att Gud ”i sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen”

Slutord till dig som ännu inte blivit kristen

Tänk på hur strängt Herren Jesus en gång tillrättavisade sin lärjunge Petrus och sade till honom "Stå inte i min väg, Satan". Varför sa han det? Därför att Petrus hade sagt: "Du behöver inte dö". Jesus ville fullborda sitt verk. Han ville dö för våra synder. Han ville ta Guds vrede, dom och straff på sig själv. Han ville skänka världen en fullkomlig frälsning. Han visste att detta måste ske genom korset. Din Frälsare gick mot korset med en sådan iver och villighet att rädda dig att han vredgades på den som ställde sig i Hans väg. 

I Jesu lidande på korset fann Gud lösningen på det som fattas oss, I Jesu död på korset blev alla synder bestraffade och alla synder förlåtna, i ett enda drag. Därför säger också Jesus först "Min Gud min Gud varför har du övergivit mig" - Han erfar straffet i sitt innersta - och sedan sade han: "Det är fullbordat!". (läs även gärna om Jesus Kristus i Bibeln: Psaltaren Kap 22 och Jesaja kap 53)

"Det är fullbordat" - så att du kan ta emot det glada budskapet i tro. Du får tro Evangelium.

Stirra dig inte blind på de många religiösa människorna och vad de lär. Du får ta till dig tröstens ord. Du får tro dig vara försonad med Gud. Att tro detta - och det är ju ingen prestation, det är ett mottagande - det är att bli född på nytt. Och i denna sanning får du leva och dö, försonad med Gud. 

Har du omvänt dig en gång, men sedan har synden på nytt tyngt ned dig och du finner ingen ro i Gud längre? Du får på nytt tro Evangelium! Priset är betalt, synden försonad - inte bara de synder som du i ditt samvete menat dig komma över, utan också de som fortfarande bor där och förskräcker dig. Frälsningen är fullbordad! Ingen synd blev bortglömd! Jesus dog inte för intet. Han dog för att frälsa dig och alla. Han vill att du skall tro och ta emot det Gud skänker fritt och för intet. 

Han vill inte att du bara skall tro förlåtelsen en dag, eller ett år i din ungdom, för att du sedan skall leva utlämnad åt din

egen kraft och förmåga. Gud vill att du skall leva av Hans nåd varje dag och hålla den för sann! Jesus lärde sina lärjungar att bedja "Förlåt oss våra skulder" i samma bön som vi ber "Giv oss idag vårt dagliga bröd". Varje dag är syndaförlåtelsen giltig och till för oss! Varje dag får du bekänna din synd inför Gud och tro på förlåtelsen du har genom Jesus! 

Jesus föddes till världen för att försona dig med Gud, för att du skall tro och genom tron få visshet om förlåtelsen. Må sedan varje människa tänka fel om Gud och Guds nåd. Guds nåd är till för dig. Du får tro Evangelium!

Välkommen till vår gemenskap.

Jag tillhör Lutherska Bekännelsekyrkan

http://www.bekannelse.se/

Tillägg till ytterligare några ord till dig som ännu inte blivit kristen

Du får tro Evangelium! Evangelium har inget med dina känslor eller tankar att göra. Evangeliets budskap är Guds ord till dig. Evangelium handlar om Jesus och Hans gärningar, inte om din strävan. Tro Evangelium.

När samvetet dömer dig och du tror att Gud har vänt sig bort ifrån dig och inte är nöjd med dig - också då får du tro Evangelium! Samvetet och känslan kan vänja sig vid en felaktig bild av den vredgade grymme guden som inte vill ge människorna någonting fritt och för intet, en Gud som tar betalt, men Evangelium visar att känslan och samvetet har fel.

Du tänker "Men jag måste ångra mig - jag måste ångra mig ordentligt först". Ja, vi människor behöver ånger, men det är inte Gud som tänker "Du måste ha en rätt ånger först. sedan får du tro dig vara förlåten". Nej, det är vi som behöver ångern. Den som inte är sjuk som inte vill ha någon läkare. Det är också därför som det finns så många självrättfärdiga människor som strävar och strävar livet igenom, men aldrig tar till sig Evangeliets ord om förlåtelsen. De behöver få höra lagen. De förstår ännu inte vad de behöver.

Men du, som känner att du är syndare och önskar få finna frid med Gud, du får tro Evangelium! Evangeliets budskap är inte till för några få, eller de som är "fromma". Evangeliet visar Guds fromhet, Guds kärlek, Guds omsorg, att Gud är nådig mot ovärdiga. Han söker inte först din rätta förberedelse. Han förvandlar dig och gör dig till sin egen. Han frikänner dig från synden för intet, eftersom Jesus har hållit lagen, lidit och dött i ditt ställe.

Du får tro Evangelium. Tänk inte att Gud först vill att du uppfyller ett visst mått av tro, och då du har uppfyllt detta mått av tro, då är Evangelium till för dig. Nej, min vän, Evangelium kommer till dig utan att först se efter om du är värdig. Ingen är värdig. Evangelium berättar för dig om Guds frälsning. Det är Gud som förkunnar för dig att du är förlåten. Inte har väl Evangelium utgått ifrån dig? Nej, ovärdig får du ta emot vad Gud skänker dig. 

Se inte på människor och bli förblindad av dem! Se på Guds Son, som valde att gå till korset för att försona dig med Gud.

Några ord till dig som ännu inte är en kristen

Gud är för viktig för att fly ifrån .

”Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av, när Gud tar hans själ?” (Job. 27:8)

Men varför behöver man tänka på Gud?

Gud är den som gett och ger oss livet

”Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden … Allt är skapat genom honom och till honom. ”
(Kol. 1:16)

Men vårt förhållande till Gud har brutits sönder när vi inte följde Hans vilja

”det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.” (Jes. 59:2)

”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.” (Jes. 53:6)

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom. 3:23)

Hur ska man då hitta tillbaka till Gud?

Jesus Kristus Guds Son tog vår synd på sig

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd. ”
(Joh. 1:29)

Du får tro Evangelium! att du är försonad med Gud p.g.a. Jesu ställföreträdande lidande på korset.

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom." (Joh 3: 16, 17)

Legalism eller lagiskhet är att befalla en lydnad utanför Guds lag

Det är inte enbart detta att ställa lagen bredvid evangeliet som är legalism,  utan också när man finner ut lagar utanför den lag vi har i Skriften.

Omskärelsen var en del av den rituallag som gick i fullbordan med Jesu ankomst. När därför kristna judar i Galatien vill ålägga de hedniska judarna omskärelsen så gick man utöver Guds Ord.

Samma sak var det med de olika judiska högtiderna, ceremonierna och sabbatsfirandet. Eftersom dessa regler gällde i gamla förbundet och inte i det nya så blir ett krav på lydnad för dem människobud, ja avgudadyrkan. Aposteln skriver:

”Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.” (Gal. 4:8 - 11)

Krav att lyda människobud är alltså också en form av legalism.

En kristen definierar lydnaden utifrån Bibeln, inte bud som inte längre har bruk. Med gnosticismen kom fler bruk in. Det kunde handla om krav på celibat eller att man tog avstånd från någon viss mat eller dryck. Aposteln skriver:

”Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse.  Det helgas genom Guds ord och bön.” (1Tim. 4:1 - 6)

När den s.k. botinstitutionen utvecklades inom den romerska kyrkan så manades den som biktat sig och fått avlösningen sig tillsagd genom prästen att göra botgärningar för att visa att hans omvändelse är rätt och sann, på så sätt gjorde han tillfyllestgörelse eller bot för den timliga skada hans synd ställt till med. Han hade fått förlåtelse men ålades att böta, inte för det eviga straffet, men för den timliga skada hans
synd orsakat. Det kunde han göra genom att be ett visst antal Fader Vår, eller Ave Maria, att donera till kyrkan eller de fattiga, att fara på pilgrimsresa, att gå i kloster osv. osv. beroende på hur allvarlig hans synd var.

Men enligt Bibeln skall helgelsen inte flöda ur en pliktkänsla, utan ur tron på evangeliet, tron på Guds nåd.

Jesus säger:

”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.  Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh. 15:4, 5)

Aposteln skriver:

”Andens frukt… är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.” (Gal. 5:22 - 25)

Och så är det. Det är Jesus, det är nåden, evangeliet som motiverar och driver en kristen till goda gärningar, inte som en kompensation eller en botgöring, utan av ett fritt hjärta, som Luther säger i sitt Romarbrevsföretal:

”Tron är ett levande, ivrigt, verksamt och mäktigt ting, så att det är möjligt att den inte oavlåtligt skulle verka vad som är gott….”

Botinstitutionen inom den romerska kyrkan var legalistisk eftersom man drev människor till goda gärningar genom löften om befrielse från skärselden. 

Legalism ålade troende att göra gärningar som inte var påbjudna i Skriften och förbjöd människor saker som inte var förbjudna. Roms klosterväsende, Mariafromhet, pilgrimsfärder och avlat var inte befallde i den heliga Skrift.  Folket hade lärt sig inte bara att frälsningen skulle kompletteras med gärningar. De hade lärt sig fel goda gärningar. De hade lärt sig en lydnad som handlade som lydnad inför människobud.

Det var bland annat därför Luthers lilla katekes blev så viktig. Den visade att den sanna lydnaden skulle bestå i en lydnad för Guds bud, inte människobud och den lärde och förklarade budorden, så att också den enkla människan kunde förstå hur man skulle leva i lydnad för Guds bud, vad man ska göra i tacksamhet för tron på Kristus.

Lagiskhet är att ställa lagen bredvid evangeliet som ett frälsningsvillkor

Den kristna kyrkan som växte fram efter pingsten var inte vaccinerad mot legalism eller lagiskhet, eller det man kallar judaism. Det kan man se framförallt av Paulus brev till församlingarna i Galatien. 

Problemet här var inte heller här att man bara predikade lagen eller gärningarna som en frälsningsväg, utan att man ställde lagen bredvid evangeliet som ett villkor för frälsningen. 

I Galatienförsamlingarna trodde de kristna att man blev frälst genom Jesus Kristus, men en grupp före detta judar menade att man också måste vara omskuren. Man lade alltså ett villkor till frälsningen bredvid tron på Guds nåd i Kristus. När man gör det upphäver man all sann kristendom. Lagen hör inte hemma i tron. Den hör hemma i köttet. Lagen skall aldrig stiga upp i en kristens samvete.

Paulus skriver till galaterna:

”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?  Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.”  (Gal. 3:1 - 7)

Aposteln ställer frågan om de fick Anden genom att hålla lagen eller lyssna i tro. Det är inte lydnaden för lagen som ger oss det nya livet. Det är tron på Guds evangelium, Galaterna menade att man bredvid tron på Kristus också måste lyda en del lagregler för att vara ett sant Guds barn.

Även om en kristen vill lyda Guds lag, följa Guds vilja, så är det inte lydnaden som gör henne till ett Guds barn. Att hävda något sådant är att föra de kristna tillbaka till slavoket under lagen.

Fariseismen saknar sann frälsningsvisshet

Fariseerna beskrivs som ”några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra.” (Luk. 18:9)

Furberg skriver:

”När Jesus i sin förkunnelse fördömer sina motståndare och varnar sina lärjungar för »fariseernas surdeg», då måste vi ställa frågan vad det är för skillnad mellan kristendom och fariseism. Skillnaden ligger däri, att kristendomen förkunnar Jesus som världens Frälsare, och där Jesus blir känd och bekänd som Kristus, den levande Gudens Son, där upphör fariseismen och judendomen att vara fariseism och judendom. Kristendomen förkunnar att Kristus har fullgjort allt. Att bli kristen är att taga emot syndaförlåtelsens lätta ok (Matt 11:29f). Fariseismens bekännelse däremot är uttryckt i den rike mannens ord: »Allt detta (lagens bud) har jag fullgjort alltsedan jag var barn» (Luk 18:13). En farisé menar sig vara rättfärdig genom att ta på sig »lagens tunga ok». En farisé är en Mose lärjunge och ser sig kunna bestå inför Gud med hjälp av sin laglydnad. Odeberg skriver: »Judendomen saknar inte en frälsningslära: frälsningen från synden finner människan genom sin egen omvändelse och Guds nåd…. Det är oriktigt att fariseerna skulle ha tillåtit den goda människan att tillgodoräkna sig sina goda gärningar som egen förtjänst inför Gud. Enligt fariseisk uppfattning har människan Guds nåd att tacka för att hon över huvud taget är

i stånd att göra något gott.» Men denna sammanställning av nåd och förtjänst blev olycksbringande. Den inriktade människan på den egna prestationen. Judendomen fick sin frälsningslära: frälsningen från synden finner människan genom sin egen omvändelse och Guds nåd. Detta innebar på samma gång att den fromme aldrig kunde med säkerhet veta, om hans prestation var tillräcklig inför den helige Guden. Oroligt ställer farisén frågan, om han överhuvud hade någon del i den kommande världens liv. »Det är betecknande», skriver Gerhard Kittel, »att enligt alla bevarade vittnesbörd judendomen inte kände någon frälsningsvisshet. Det ligger en hemlig ångest över alla fromma inom judendomen.»

Vad är att vara lagisk eller legalist?

John D Schuetze definierar legalism på följande sätt:

”Termen legalism används på tre grundläggande sätt: Den första användningen rör rättfärdiggörelsens område. Det är en synonym till gärningsrättfärdighet. När vi försöker eller uppmuntrar till en frälsning genom gärningar, så gör vi oss skyldiga till legalism. Det andra sättet som vi använder termen legalism på rör helgelsen. När vi söker motivera en kristen till goda gärningar med lagen snarare än med evangeliet, gör vi oss skyldiga till legalism.  Slutligen kan legalism också åsyfta en okristen dömande attityd. Vi har då en egen personlig syn på hur en kristen bör vara, och eftersom en medkristen inte lever upp till den standarden, så ser vi ner på honom eller henne”.

Professor John C Jeske talar om legalism eller lagiskhet på följande sätt i Biblicum nr 2, 1996:

”Ett annat sätt att ställa lag och evangelium i ett oriktigt förhållande till varandra kallar vi för »legalism» eller lagiskhet, och inte heller det är karakteristiskt för verkligt luthersk förkunnelse. Legalism innebär att man låter Guds norm för ett gudfruktigt liv bli kristendomens huvudbudskap.

För en generation sedan sade den amerikanske presidenten Harry Truman: »Jag förstår inte varför det måste finnas så många olika kyrkor. När allt kommer omkring lär de ju samma sak: 'Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem'.»  Det är budskapet från Sinai berg, Guds lags budskap. Martin Luther betonade: »Lagen är tjänstekvinnan i Guds hushållning, inte husfru. Men likt en inbrottstjuv vill lagen kliva in där den inte hör hemma, och göra så att jag förlorar det som har getts åt mig.»  Lagiskheten försöker också få Guds barn att söka inom sig själva efter kraft att leva gudfruktigt. Fundera lite över följande avslutning på en predikan: »Jesus har gjort mycket för dig, och nu bör din kärlek och tacksamhet till honom få dig att vilja leva för honom.» Detta är illa dold motivation utifrån lagen och det ger Guds lag en roll som den inte har. Luther sade mycket träffade: »Lagen kan visa mig vilken väg jag ska gå, men det kan inte ge mig kraft att vandra den.»  Endast evangeliet ger kraft att leva för Gud. Här blir jag förvissad om att när Jesus dog och uppstod igen strök han inte endast ut min syndaskuld utan han bröt också sönder syndens makt. Jesu Kristi evangelium är inte endast en gåva, det är en förvandlande kraft. Det skapar nytt liv i oss. Det ger oss kraft att med Paulus säga: »Allt förmår jag i honom som ger mig kraft» (Fil 3:13). Genom tron tar jag emot, inte enbart Guds löfte om förlåtelse, utan också hans löfte om kraft att vara det han har kallat mig till att vara. ”

Ytterligare några ord till dig som ännu inte är en kristen

Du får tro Evangelium! Att du är försonad med Gud p.g.a. Jesu ställföreträdande lidande på korset.
Du tänker kanske: "Men SÅ lätt får det inte vara! Gud fordrar väl ändå något av mig först? Vill inte Gud att jag först blir kristen, att jag blir något annat än det jag är nu, att jag blir förvandlad, att något händer med mig? Vill inte Gud att jag först känner en rätt ånger över synden och har en sann och levande tro?"

Evangeliets budskap, är inte budskap om vad vi gör för Gud, utan det är budskapet om vad Gud har gjort för oss.

Lagen kräver inte att du gör ditt bästa, utan att du håller buden fullkomligt. Om du inte håller lagen så är du en lagens överträdare - hur ärlig du än är i din strävan! Lagen kräver, som sagt, att du håller buden - inte att du försöker ditt bästa.

Jesus höll lagen i ditt ställe, det är därför Han är en fullkomlig överstepräst, ett värdigt offer inför Gud, det är därför som Bibeln lär att vi kan vara vissa om vår frälsning. Orden "arbeta med bävan och fruktan på er frälsning" har Gud inte sagt för att du skall bli osäker på din frälsning. Dessa ord är riktade mot den köttsliga människan, den människa som börjar förlita sig på sin egen fromhet, sin egen strävan, sin egen förmåga. Dessa ord tjänar sitt syfte, men om du undrar hur du skall få frid med Gud och visshet om förlåtelsen, då skall du lyssna till Evangelium, inte Lagen.

Evangelium ("det glada budskapet") överräcker inte en halv frälsning, inte en frälsning som gör dig halv-glad. Det är verkligen ett glatt budskap! Det är det underbara beskedet: "Du är friköpt. Du är förlåten. Gud tillräknar dig inte din synd, Jesus har nu betalt för den." Du får tro Evangelium. Evangeliets budskap är inte "Gör så här så går det bra för dig". Evangeliets budskap är "Detta har Gud gjort för dig". Visst, Bibeln lär på många ställen "gör såhär", men detta är inte evangeliets budskap. Detta är lagen (som vill visa på din synd).

Du får tro Evangelium! Jesus sändes inte till världen för att döma den, utan för att frälsa den. Tro Evangelium! Evangelium säger: "Jesus offrade sig själv för dig. Han trädde in i ditt ställe". Du är alltså friköpt - även om du ännu inte har trott det. Gud friköpte inte några få, utan alla människor. Gud sände inte sin Frälsare "endast till de troende", utan till en trolös och ogudaktig värld, för att vi genom Honom skulle ha livet. Genom tron på detta underbara budskap så tar du till dig den fria gåvan, Guds förlåtelse ,nåd och frälsning. Genom otron går du miste om den.

Du får tro Evangelium! Evangelium har inget med dina känslor eller tankar att göra. Evangeliets budskap är Guds ord till dig. Evangelium handlar om Jesus och Hans gärningar, inte om din strävan. Tro Evangelium.

Är bibeltrogna kristna dagens motsvarighet till fariséer och skriftlärde?

Alla som diskuterat med liberala kristna möter förr eller senare angrepp där man liknar bibeltrogna vid fariseerna och de skriftlärde. Vi kallas för legalister och lagiska. Sådana angrepp är förstås helt osakliga och utan grund. Bibeltrohet är inte lika med legalism, utan tvärtom. Särskilt förrädiskt är det när kärleken spelas ut mot den rena läran.

Denna villfarelse bemötte Ingemar Furberg redan 1973 i

tidskriften Biblicum:

”Är det inte sant som vi alltid har sagt, att de som vill behålla Guds rena och klara ord själva tappar bort det viktigaste, nämligen kärleken. Denna anklagelse riktas i dag mot dem som i denna sållningens tid vill försvara och befästa evangelium. Vad kan då göras i denna situation, när alla andra säger, att man måste utgå från människors religiösa erfarenhet och från deras upplevelse av den kristna tron. Vad kan göras när moderna teologer träder upp och talar om avgörelsen som det väsentliga i tron eller som rekommenderar ett studium av det moderna samhället som ett medel för kyrkans förnyelse. I denna situation är det viktigt att det finns någon eller några, som börjar från rätt utgångspunkt: de heliga Skrifterna. Genom ett studium av dessa kan en Guds människa bli fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. En sådan tro framsprungen genom Anden och Ordet kommer ej att vara utan frukt. »Andens frukt är kärlek», heter det i Skriften. Mot en sådan kärlek är alltså icke tron. ” 

Grundproblemet med fariseismen

Man brukar säga att fariseerna var legalister, eller lagträlar. Skälet till att de var legalister var inte att de var ovanligt hycklande som bara såg lagen på ett ytligt sätt som en samling yttre bud. Teol dr Hugo Odeberg har gjort en väldigt bra beskrivning av legalismen i sin bok: ”Fariseism och kristendom”.

Odeberg skriver:

»En av själva grundpelarna i fariseernas hela åskådning och i hela deras på denna åskådning grundade etiska strävan och förkunnelse, var att den som ägnade sitt liv helt och hållet åt att uppfylla Guds vilja sådan den var uppenbarad i lagen, han ägde därigenom sanningen och var en fri människa... att inrätta sitt liv efter Guds lags föreskrifter, normer och regler. Detta var särskilt möjligt för Israel, som ingått i förbund med Gud att följa hans lag och vara hans folk»

Den fariseiska judendomens bön i synagogan lyder: »Min Gud, anden som Du givit mig är ren.» Liksom grekerna kom den fariseiska teologin att hysa den uppfattningen att Gud, trots syndafallet, lämnat kvar en gudomlig gnista i människans inre. 

Orenheten kom sålunda inte inifrån utan utifrån. En människas orenhet beror följaktligen på hennes fria val, när hon väljer den onda böjelsen (»jesär haara») framför den goda böjelsen (»jesär tov») eller omvänt godheten kommer när hon tyglar den onda böjelsen och låter det goda inom sig dominera.

Det kännetecknande för fariseismen är alltså tanken att människans vilja var fri, att människan kunde samarbeta med Gud för sin frälsning. Därför var lagen för dem inte en spegel, något som avslöjade deras synd, utan ett hjälpmedel, ett verktyg. Men just på detta sätt förloras nåden. För om människan kan, med egna krafter, så blir nåden antingen en andra faktor, en hjälpande faktor eller en inspirerande faktor.

 Men i sann kristen tro är nåden inget komplement, nåden är allt en människa behöver för att bli frälst. Gärningarna kan till ingen del bidra till hennes frälsning.

Paulus skriver:

”Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.” (Rom. 11: 6)

”I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.  Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” (Rom. 3:26 - 28)

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8, 9)

”Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” (Gal. 2: 16)

En kristen behöver både lag och evangelium

Pieper skriver i sin bok ”Kristen Dogmatik”:

”Men även sedan en människa blivit kristen, är Lag och evangelium fortfarande sammanflätade i henne, d.v.s. hon har fortfarande bruk av Lagen, och hon kan således inte vara utan Lagens predikan. Den kristne behöver, i den mån han är kristen och en ny människa, inte längre La gen, vilket Skriften också lär (I Tim. 1:9). För den kristne i egenskap av ny människa är Lagen fullständigt överflödig i alla dess bruk. Utan yttre Lag vet den kristnes nya människa såväl vad som är synd som vad som är goda gärningar, och eftersom den kristne till sin nya människa är helt och hållet from invärtes, så behöver hon inte längre Lagen för att på ett yttre sätt tyglas av dess hotelser och plågor. Enligt den nya människan har den kristne Lagen inskriven i sitt hjärta (Jer. 31:33), liksom de förs ta människorna i skapelsen före syndafallet hade Guds Lag i sitt hjärta (jfr konkordieformeln, SKB s. 604). Men den kristne, såsom hon in concreto existerar i denna värld, är inte helt och hållet en ny människa, utan hon bär fortfarande den gamla människan med sig. Och i detta av seende behöver den kristne enligt den gamla människan samtliga Lagens bruk, usus, hur man än må indela eller beteckna dessa (1. det borgerliga bruket, usus politicus, civilis 2. det straffande bruket, usus elenchticus, 3. det tyglande bruket, usus pedagogicus, 4. det vägledande bruket, usus didacticus, normaticus). Därför är det inte någon motsägelse, då Paulus å ena sidan säger, att ingen lag är given å de kristna, och å andra sidan redan i samma kapitel (I Tim. 1:18) börjar med bud: "Att så förmana dem, det ålägger jag dig..." Detta är inte någon motsägelse, därför att hänsyn den ena gången tages till den kristne enligt den nya människan och den andra gången till den kristne enligt den gamla människan, som fortfarande finns i honom. Luther: "Till anden är den troende rättfär dig, utan någon synd, och behöver ingen Lag, men till köttet har han fortfarande synd." (jfr WA 17:1,132) På ett annat ställe: "En kristen är delad mellan två tidsåldrar. I den mån han är kött, är han under Lagen. I den mån han är ande, är han under nåden. " (Jfr WA 40: 1,526) Därför säger också konkordieformeln: "Vi tro, lära och bekänna, att lagens predikan bör med kraft drivas icke blott bland de icke troende och obot färdiga, utan även bland de rätt troende och verkligen omvända, de på nyttfödda och genom tron rättfärdiggjorda", och som skäl därför an förs: "Ty ehuru de äro pånyttfödda och förnyade i sitt sinnes ande, är denna pånyttfödelse och förnyelse likväl i detta livet icke fullkomlig, u tan blott påbörjad..." (SKB s.516). Därutöver framställer konkordieformeln även i detalj, i vilken för bindelse Lag och evangelium står med varandra hos de kristna. För

det första, eftersom den kristne till köttet fortfarande syndar dagligen, och eftersom han på samma gång fortfarande är böjd att inte rätt känna igen synden utan att inbilla sig, "att hans gärningar och leverne är allde les rena och fullkomliga" (SKB s. 607), och eftersom den kristne till följd härav är i fara att avfalla från tron, måste Lagen fortlöpande upp enbara och straffa synden hos honom, och han måste häremot från evangelium hämta den trösten, att hans synder förlåtes honom för Kristi skull (jfr SKB s. 606). För det andra, eftersom den kristne till köttet fortfarande är böjd att missta sig ifråga om de goda gärningar, som Gud vill, att han skall göra, måste han genom Guds Lag såsom den oföränderliga normen för ett Gudi behagligt liv lära sig vad, som är Guds vilja med honom (jfr SKB s. 607). Men med hänsyn till de goda gärningarna måste evangelium ständigt brukas, för att det skall verka lust och kraft till att göra Guds vilja, som är känd genom Guds Lag (jfr SKB s. 605). Slutligen har Lagen hos den kristne enligt köttet fortfaran de även den användningen, att köttet genom den på ett yttre sätt tyglas. Det rör sig inte om någon retorisk överdrift, då både Luther (WA17:1,131) och konkordieformeln (SKB s.606 607) säger, att de kristnas kött aldrig blir fromt i detta livet utan helt och hållet bibehåller sin fient liga karaktär mot Gud (Rom. 8:7). Negativt säger Skriften om de krist nas kött, att det däri inte bor något gott (Rom. 7:18), och positivt säger Skriften, att det strider mot den nya människan (Rom. 7:23). Med hän syn till denna köttets beskaffenhet, kan även de kristnas kött blott till det yttre tvingas in i Iydnad mot Guds vilja, och detta tvång påläggs det genom Lagens predikan i ord och gärning, nämligen genom hotelsen med Guds eviga vrede (Mark. 9:43 ff.) och genom ådömandet av plågor i detta livet (2 Kor. 12:7 ff., I Kor. 9:27, jfr konkordieformeln, SKB s. 607 608).”

Att rätt dela lag och evangelium är vad som är förutsättningen för att behålla den kristna tron ren, både i läran och i hjärtat, alltså inte bara så att man förstår skillnaden mellan lag och evangelium, utan också så att man tillämpar lag och evangelium på sitt hjärta på ett rätt sätt.  Det är en konst en den kristne skall öva hela livet.

Luther skriver:

"Den, som väl behär skar denna konst att skilja mellan Lag och evangelium, honom sätter jag på den förnämsta platsen och kallar honom för doktor i den heliga Skrift."

Både lag och evangelium skall predikas

Det viktigaste verktyget för att förstå och tillämpa den kristna tron, Guds Ords lära, är åtskillnaden mellan lag och evangelium.

Lagen har sin funktion. Dess uppgift är att visa vad som är Guds vilja, hur man ska leva och också visa hur människan brister i sin lydnad. Evangeliet visar oss Guds nåd och barmhärtighet, att Gud fritt och för intet förlåter synd för Kristi skull.

Stora svårigheter har uppstått i den kristna kyrkans historia när man inte förstått vad som är lag och evangelium i Skriften, när man gjort evangeliet till en lag och lagen till ett evangelium.

Man har också ibland tagit bort lagens hot och krav och förhandlat den till något hanterbart. På så vis förlorar lagen sin funktion. Lagen ska ju inte trösta oss, utan göra oss oroliga, så att vi drivs till syndakännedom och ånger. Den

skall också visa vad vi ska göra av tacksamhet till Guds nåd i Kristus. Lika illa blir det när man tar bort evangeliet. Evangeliet visar för den av lagen förkrossade syndaren att det vi inte klarade av har Kristus gjort genom sin lydnad för lagen, sitt lidande och sin död.

Evangeliet handlar inte om vad Gud kräver, utan om vad Gud ger, att Gud av nåd, det vill säga helt gratis, skänker oss evigt lin och evig salighet genom Jesus Kristus vår Frälsare. Genom evangeliet så får vi visshet om vår frälsning, att vi är räddade genom Jesu verk för oss.

Om man blandar in krav i evangeliet, så hamnar man på lagens område. Då rubbas vissheten om frälsningen. Om frälsningen inte enbart handlar om vad Gud gör, utan också om vad vi gör, då blir den genast oviss och osäker.

Men både lag och evangelium ska predikas. Lagen predikas för att visa vad som är Guds vilja, vad Gud kräver av oss, och evangelium predikas för att visa oss vad Gud ger oss i Kristus. Båda sakerna behövs för en kristen.

Hur mycket ska man be?

Hur mycket ska man då be? Jesus säger att Fadern inte hör för de många ordens skull. Han säger också att Fadern vet vad vill innan vi ber. Betyder det att man ska bara fatta sig kort och lita på att Gud räknar ut resten?

Nej, även fast Gud inte räknar orden och vet vad vi vill, så säger Skriften att vi alltid ska be. Vi ber på bussen, på jobbet i skolan, morgon och kväll. Vi ska skicka upp våra böner i tid och otid. Det är inte fel heller att be om samma sak flera gånger. Att nästan tjata på Gud. Moses stod med sina armar hela dagen tills solen gick ned. Jesus lärde oss att vara uthålliga i bönen.

”Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga

besök." Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?” (Luk 18: 1-7)

Vi kan alltså fortsätta att be och be.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” (Jak 5: 16) säger Jakob.

Gud hör bön. Gud belönade Moses uthållighet.

Låt oss inte ge upp. Låt oss fortsätta att be för de saker Gud lägger på våra hjärtan. Varje dag och varje stund.

När vi ber så är vi sådana Gud vill ha oss. Det är kanske därför han vill att att vi ska be uthålligt och ihärdig. Den som ber erkänner sitt totala beroende av Gud: ”Jag kan inte Gud, men du kan.” Genom evangeliet ger oss Gud frälsningen som Jesus vann åt oss på korset, den frälsning som vi tar emot genom tron. I bönen lägger vi oss i hans armar och litar på hans nåd och hjälp.