Den gode Herden

Jesus sade: 'Jag är den gode herden.' (Joh 10:14).

Detta är ett tröstligt evangelium, som tydligt och ljuvligt avbildar för oss Herren Kristus och lär, vem han är till sin person, vad för ett verk han utför och hur han är sinnad emot människorna.

Frågar du nu, om Kristus är from, så kan jag utan tvekan svara ja och framställa honom också som min rätta fromhet och i frimodigt trots åberopa mig därpå. Ty därför är jag döpt,

och här i evangelium har jag inseglet och fribrevet, som säger, att jag är bland hans omhuldade får och att han är den gode fromme herden, som söker sina förlorade får och som handlar med mig utan att göra krav, som lagen gör, som intet fodrar av mig, som varken pådriver, hotar eller förskräcker mig utan bevisar mig idel ljuvlig nåd och böjer sig ned under mig och tar mig på sina axlar, så att jag blott vilar på hans skuldror och låter mig bäras av honom. Varför skulle jag då frukta för Moses eller ens frukta för djävulens skräck och dunder? Nej, jag behöver inte frukta, efter som jag ligger i den mannens sköte, som ger mig sin fromhet och allt vad han har, att det skall tillhöra mig, och som bär och håller mig, att jag inte går förlorad, eftersom jag sålunda förblir hans får och inte förnekar herden eller uppsåtligen avfaller från honom.

(M. Luther ur "Nu fröjde sig var kristen").

Kristus har vunnit seger över satan

"Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret." Joh.12:46

Redan den första människan Adam fick av Gud löftet att kvinnans avkomma d.v.s. Kristus, den jungfrufödde, skall söndertrampa ormens huvud, besegra den onde. Kristi uppdrag på jorden var att rädda oss människor ur syndens, skuldens och domens mörker och rädda oss in den älskade Sonens rike. Det gjorde Han genom att på korset lida straffet
för vår synd och i sin uppståndelse förklara oss skuldfria, oskyldiga, ja, rättfärdiga (Rom. 4:25).

Och när straffet är betalt, då har djävulen ingen makt över oss. Han må fresta oss och anfäkta oss, men tror vi att Jesu seger på korset är vår seger, så är vi inte längre den ondes

barn, utan Guds älskade barn och arvingar till Hans eviga rike. När Kristus bar hela världens synd, så förlorade djävulen anledning att anklaga dem som tror på Kristus. Den onde besegrades och om denna seger läser vi i Uppb.12:10, 11: "Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord."

Bön:
Herre Gud, himmelske Fader. Vi känner oss ofta besegrade i oss själva, av synden och skulden. Vårt samvete försöker lura oss att vi är förlorare. Påminn oss dagligen genom evangelium att Din Son redan vunnit segern över den onde åt oss och att vi genom Honom äger seger över den onde, inte bara över skulden, utan också anfäktelsen och frestelsen. Fyll oss med din helige Ande så att vi förblir i den segern till vår sista levnadsdag. Amen.

Gud ger sina gåvor för att inga ska förhäva sig

"Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en." (1 Kor. 12:11)

Vi skall lära oss att uppskatta de heliga efter Guds nåd, inte efter deras person och värdighet. Gud uträttar ofta genom ringa helgon sådant, som han inte gör genom de stora.
På påskdagen visade han sig för Maria Magdalena förr än för sin moder och för apostlarna. Han talade vänligare med den

samaritiska kvinnan (Joh. 4) och äktenskapsbryterskan (Joh. 8) än med sin egen moder. Ja, då Petrus faller och förnekar honom står rövaren däremot fast i tron och bekännelsen.

Härmed visar Gud oss, att han inte vill, att vi skall döma efter person. Han vill, efter sitt behag, ge sina gåvor fritt, och inte efter vår mening, för att ingen skall förhäva sig eller upphöja något helgon över andra. Alla är lika inför Gud, hur olika gåvor de än har. Han vill genom Stefanus göra, vad han inte gör genom Petrus, och genom Petrus vad han inte gör genom sin moder, för att han ensam skall vara den, som efter sitt fria behag verkar allt i alla utan anseende till person.

Ur "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.

Ännu inte fullkomlig

"Han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina
sjukdomar."(Ps. 103:3)

Betänk nu, att de kristnas väsen är delat i två delar: deras innersta väsen, som är tron, och det yttre som är köttet. Ser man nu en kristen från trons sida, så är han helt och hållet ren, ty Guds ord har inget orent med sig. När det kommer in i ett hjärta, som håller fast vid ordet, så måste ordet också göra hjärtat alldeles rent. Därför är i tron allt fullkomligt. Därför är vi konungar och präster och Guds folk.

Men eftersom tron befinner sig i köttet, och vi ännu lever på jorden, så känner vi ibland onda böjelser såsom otålighet, dödsfruktan osv. Allt detta hör till den gamla människans brist och lyte, ty tron har inte fullständigt trängt igenom, den har inte fått fullkomligt välde över köttet.

Detta kan du fatta genom liknelsen i evangeliet (Luk. 10) om mannen, som for från Jerusalem till Jeriko och föll i rövares händer. De slog honom och lät honom ligga halvdöd, men samariten tog därefter hand om honom, förband hans sår, skötte honom och lät honom få vård. Du ser, att den mannen, sedan han fått vård, nu inte mera är dödssjuk utan är
säker om att få leva, men att det fattas honom, att han inte ännu är fullt återställd. Livet är där, men hälsan har han inte fullkomligt återfått, utan han är ännu under läkarvård och måste alltjämt låta sig botas.

Så har vi Herren Kristus helt och fullt, och vi är vissa om det eviga livet, och ändå har vi inte ännu full hälsa. Ännu finns där kvar i vårt kött något av den gamle Adam.

Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.

Var uthålliga i bönen!

"Var uthålliga i bönen!" (Kol. 4:2)

Då det nu med sådant allvar är oss påbjudet att be, skall du härav dra slutledning och förstå, att ingen på något sätt skall förakta sin bön, utan tänka stort och högt därom. Och ta alltid jämförelser från de andra buden. Ett barn får på intet sätt akta sin lydnad mot far och mor ringa, utan skall alltid tänka: "Min gärning är en lydnadens gärning, och vad jag gör, det gör jag inte med annan tanke, än att jag går i lydnad och i skydd av Guds bud, på vilket jag kan bygga och stöda mig. Jag aktar det som något stort, inte på grund av min värdighet, utan på grund av Guds befallning."

På samma sätt är det också här. Vad våra böner eller förböner än gäller, så skall vi anse dem som befallda av Gud och gjorda i lydnad mot honom. Vi skall tänka så: "I vad på mig ankommer har bönen ingen kraft, men den skall gälla därför att Gud har befallt den." Därför skall var och en, vad han än har att be om, alltid komma inför Gud med lydnad för detta bud.

Vi låter oss lätt förvirras och avskräckas av sådana tankar

som: "Jag är inte helig och värdig nog, om jag skulle vara så helig och värdig som Petrus eller Paulus, så skulle jag be". Men långt bort med sådana tankar! Ty alldeles samma befallning, som kom till Petrus, gäller också mig, och det andra budet är givet lika väl för min skull som för hans, så att han inte har att berömma sig av något bättre och heligare bud än jag. Därför bör du säga: "Min bön, som jag förrättar, är lika helig, dyrbar och Gud välbehaglig som Pauli och de allra största helgonens. Och på samma bud som alla heliga grundar sin bön, grundar jag också min. Dessutom ber jag just detsamma, om vilket de alltid ber och har bett. Och det är för mig lika, ja, ännu mera nödvändigt än för dessa stora heliga."

Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.

Komme ditt rike!

"Komme ditt rike." (Matt. 6:10)

Vad betyder nu Guds rike? Svar: ingenting annat än att Gud har sänt sin Son, vår Herre Kristus, i världen, för att han skulle återlösa och befria oss från djävulens våld, flytta oss under sitt välde och regera oss som en rättfärdighetens, livets och salighetens konung mot synd, död och ont samvete. Därtill har han också gett oss sin helige Ande, för att han skulle erbjuda oss detta genom sitt heliga ord och genom sin kraft upplysa och styrka oss i tron.

Därför ber vi här, att allt detta skall bli mäktigt hos oss och hans namn bli prisat genom Guds heliga ord och ett kristligt levnadssätt. Vi ber att vi, som har mottagit detta ord, skall förbli däri och dagligen tillväxa. Vi ber också att det hos

andra människor måtte vinna ingång och anslutning och med makt gå fram genom världen, för att många skall komma till nåderiket och, genom den Helige Ande, bli delaktiga av återlösningen, för att vi allesamman skulle förbli för evigt i det Kristi kungarike, som har tagit sin början här. Ty att Guds rike kommer till oss sker två gånger: dels här i tiden, genom ordet och tron, dels i evigheten, genom fullkomlig uppenbarelse.

Nu ber vi om båda delarna, att det skall komma till dem, som ännu inte är delaktiga däri, och till oss, som har mottagit detsamma, och det så att det dagligen tillväxer och slutligen fulländas i det eviga livet.

(Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.)

Komme ditt rike

"Komme ditt rike." (Matt. 6:10)

Vad betyder nu Guds rike? Svar: ingenting annat än att Gud har sänt sin Son, vår Herre Kristus, i världen, för att han skulle återlösa och befria oss från djävulens våld, flytta oss under sitt välde och regera oss som en rättfärdighetens, livets och salighetens konung mot synd, död och ont samvete. Därtill har han också gett oss sin helige Ande, för att han skulle erbjuda oss detta genom sitt heliga ord och genom sin kraft upplysa och styrka oss i tron.

Därför ber vi här, att allt detta skall bli mäktigt hos oss och hans namn bli prisat genom Guds heliga ord och ett kristligt levnadssätt. Vi ber att vi, som har mottagit detta ord, skall förbli däri och dagligen tillväxa. Vi ber också att det hos

andra människor måtte vinna ingång och anslutning och med makt gå fram genom världen, för att många skall komma till nåderiket och, genom den Helige Ande, bli delaktiga av återlösningen, för att vi allesamman skulle förbli för evigt i det Kristi kungarike, som har tagit sin början här. Ty att Guds rike kommer till oss sker två gånger: dels här i tiden, genom ordet och tron, dels i evigheten, genom fullkomlig uppenbarelse.

Nu ber vi om båda delarna, att det skall komma till dem, som ännu inte är delaktiga däri, och till oss, som har mottagit detsamma, och det så att det dagligen tillväxer och slutligen fulländas i det eviga livet.

(Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.)

Hos Gud finns inget anseende till personen

Hos Gud finns inget anseende till personen. Rom 2:11

Så har nu allt blivit fört samman till ett, så att ingen har något att berömma sig av inför Gud framför andra. Gud vill inte ha någon enda människa föraktad, klandrad eller förkastad. Han befaller: Detta skall predikas och förkunnas för hela skapelsen, och där är den störste, mäktigaste, den mest förnäme, lärde och helige inte för mer eller bättre än den ringaste, enfaldigaste och mest föraktade på jorden. Allt har sålunda smält samman till en enda hop, ingen blir här avsöndrad och utpekad, vare sig till skada eller till gunst, ära och företräde, utan allt beror endast därpå, om den ene eller andre tror, de må sedan vara vilka och hurdana människor

och folkslag som helst och tillhöra vilket stånd och yrke som helst, de må vara hur olika som helst i världen. Ty i världen måste människor vara olika på mångahanda sätt i de yttre livet på jorden, såsom alla andra varelser här är olika och benämnas olika, var och en för sig till skillnad från alla andra.
Men fastän detta allt försiggår i bästa ordning, så kan man dock inte säga: den som gör detta eller detta, han blir salig. Därför blir i Kristi rike allt enat och sammanfogat och samlat i ett enda ord och en enda gemenskap. Inte den som gör det eller detta, som lever på ena eller andra sättet blir salig, utan det heter: "Den som tror, blir salig." Där har du allt i ett, du må vara jude eller hedning, herre eller tjänare, ogift eller gift. "Om du tror", säger Kristus, "så är du i mitt rike, en salig människa, frälst från synd och död."

(M. Luther ur Nu fröjde sig var kristen)

Synden skall inte råda över er

Synden skall inte råda över er, eftersom ni inte står under lagen, utan under nåden. Rom 6:14

Detta är huvudstycket, som vi har att lära, och därpå ligger all makt och däri all vår duglighet, i denna sanning, att om vi än känner köttets lustar eller fallit i synd, vi likväl vågar säga: Jag vill ändå vara fri från lagen; jag har ingen lag och ingen

synd utan är from och rättfärdig. Kan jag inte säga detta, så måste jag förtvivla och förgås. Lagen säger: Du har syndat, Säger jag ja, så är jag förlorad säger jag nej, måste jag ha en stark grund att stå på, att jag kan vederlägga lagen och försvara mitt nej. 

Men hur kan jag göra detta? Det är ju sant, att jag har syndat; Skriften betygar också, att jag är född i synd; varifrån vill jag då ta detta nej? I mitt eget bröst skall jag visserligen ej finna det utan i Kristus; där måste jag hämta mitt nej, hålla det fram inför lagen och säga: Se, han kan säga "nej" mot all lag och har grundade skäl därtill, ty han är ju ren och utan synd. Detta "nej" ger han också mig. Ehuru jag måste säga "ja" till dig, lag, när jag ser, att jag är en syndare och inte kan tvista med dig utan känner, att intet rent finns hos mig, och ser Guds vrede, så har jag dock därjämte det att åberopa, att Kristi rättfärdighet är min; alltså är jag inte mer kvar i mina synder. Därhän måste vi komma, att vi beständigt kan säga, att vi är fromma och rena, lika fullt som Kristus själv kan säga det, vilket allt sker genom tron.
(M. Luther ur Nu fröjde sig var kristen)

Vår framtid?

Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 1 Mos. 49:1

Brukade din pappa kalla på dig och dina syskon tillsammans eller kanske pratade han med dig individuellt om vad som skulle hända i din framtid? Många föräldrar försöker berätta för sina barn vad de bör söka eller vad de hoppas att det skall bli av dem.. När Jakob låg på sin dödsbädd kallade
han på sina tolv söner för att ge dem hans profetiska syn om hur framtiden ska bli för var och en av dem. Detta var Jakobs välsignelse för sina barn, deras framtid och framtiden för

deras familjer - Israels stammar.
Att vi inte fick en klar bild av vår framtid från vår egen far är inte hans fel. Bara Gud vet vad framtiden innehåller. Och det är tröstande - Gud har talat om för oss vad framtiden innehåller för oss! Vi känner vårt förflutna: vi är syndare. Våra synder har skilt oss från Gud för evigt. Gud Fadern förberedde en lösning för det. Han sände en Frälsare - Jesus - för att ta vår plats. Ta vår plats för vad? Att ta straffet i vårt ställe för synderna som vi har begått. Jesus led döden i vårt ställe. Men Han besegrade döden och uppstod igen. Han genomförde vår frälsning för oss! Allt som vi inte kunde göra, gjorde Han för oss.

Och nu? Nu vet vi, om vi tror på Jesus, vad framtiden innehåller! Vi kommer tillbringa alla dagar av evigheten i hans himmelska härlighet med Jesus, vår jordiske broder och himmelske Frälsare! Det är svårt att vänta…

Vad har Jesus att säga?

"[Jesus] sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"

"Vad kommer han att säga?" oroade sig patienten när hon gick in på läkarens mottagning. "Vad kommer hon att säga?" undrade den unge mannen när han repeterade sitt frieri. Ibland kan ord bli så viktiga. Men inga är så viktiga som vår Frälsares ord: "omvänd er och tro evangelium" Vad Jesus har att säga kan summeras med fyra punkter.

• Han säger åt oss att förstå att vi har syndat - fler gånger än vi kan räkna, på fler sätt än vi kan komma ihåg. 
• Han säger åt oss att ångra att vi har syndat. Inte bara genom munnen med ordet "Förlåt" utan genom att böja huvudet i skam inför vår Helige Fader. 
• Sedan säger han till oss att lita på hans fulla förlåtelse som täcker dessa synder. Att finna hos honom den förlåtelse vi behöver och friden att få stå inför vår kärleksfulle Fader igen. 
• Och till sist, säger han åt oss att kämpa emot våra synder. Inte bara ta hans förlåtelse och gå iväg, utan att med hans kraft förbättra våra syndfulla liv. Det finns ingen gräns på Jesus budskap om omvändelse. 

Vad han har att säga går aldrig ur tiden utan är lika viktigt nu som för 2000 år sedan. Syndare som du och jag behöver höra åter och åter hans viktiga ord "Omvänd er och tro evangelium!"

Herre, öppna mina öron för att höra och mitt hjärta till att mottaga dina goda nyheter. Amen.

Han känner mig

Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." Joh. 1:48-49

De två hade aldrig mötts innan den dagen. Ändå kände den Ene den andre perfekt. Jesus visste Natanaels namn och karaktär, vad han hade gjort och vad han behövde. Låter det bekant?

Jesus känner mig också. Han känner de hastiga synderna som sveper över mig som en orkan som drabbar ett land. Han känner till ödeläggelsen som dessa lämnar på mitt samvete. Och han känner de dagliga synderna som är lika nära mig som min hud - så nära att jag inte alltid känner igen dem som fel. Precis som Natanael som väntade på att Frälsaren skulle komma, behöver jag Jesus. Och han vet detta. Så han talar till mig genom sitt Ord. Han berättar för mig att han förlåter mig för att han redan har betalat för mina

synder.

Jesus har också större ting som väntar på mig. Han lovade Natanael att han skulle se himlen öppen. Och det gjorde han. Med sitt förlösande verk öppnade Jesus himlen. Kan Frälsaren erbjuda mig någonting större? Vad överträffar vetskapen om att himlen är mitt hem? Vad erbjuder mera frid än att känna till att Jesus, Vägen, är fullständig och ändras aldrig?

Tillsammans med Natanael är det dags för mig att säga glädjefyllt, tacksamt "Jesus, du är Guds Son, min evige Kung, min käre Frälsare."

Tack Jesus, för att du är min Frälsare och för att himlen väntar på mig.Amen.

Helgon och syndare

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Rom. 7:24-25

"Jag menade det inte".  Hur ofta använder vi inte dessa ord? Vi vet att vi inte borde, vi vet att det är fel, men vi halkar in i syndfulla tankar, ord och gärningar ändå. Hur kommer det sig? Som en kristen har jag två delar. Jag är ett helgon för att Kristus har förlåtit mig mina synder och gjort mig till Guds troende barn. Jag är ren och helig i hans ögon. Men jag är också en syndare därför att jag fortfarande är människa. Jag har ett syndfullt hjärta inom mig, lever i en syndfull värld och

har en djävul som försöker snärja mig in i synd. Som ett helgon försöker jag lyfta upp de som finns runt omkring mig i livet, som en syndare försöker jag trycka ner dem. Som en troende försöker jag berätta för dem om Jesus. Min onda natur drar sig för att vittna. Varje minut, varje dag, rasar striden mellan mina två delar. Och alltför ofta vinner synden. Som Paulus ropar jag "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?" 

Tack Gud, precis som Paulus vet även jag svaret. Förlåtelsen när jag misslyckas kommer från Jesus Kristus. Hans blod har redan betalat för mina synder. Från honom kommer också kraften som jag behöver för att bli mer som hans helgon. När han bygger min tro genom hans Ord så kan jag, helgonet, oftare vinna över jag, syndaren. "Ha tålamod med mig. Gud är inte klar med mig än" säger en bildtext. Så sant! På den här jorden behöver jag hans hjälp i mitt liv som helgon och syndare. I himlen behöver jag det inte.

Herre, förlåt mig när mitt syndfulla kött vinner. Stärk mig på min vandring som ditt barn. Amen.

Under Guds beskydd

HERREN välsigne dig och bevare dig. 4 Mos.6:24

"Nu sluter sig mitt öga,
Gud Fadern i det höga,
ta mig i beskydd!
Från synd, från sorg, från fara,
Din ängel mig bevara,
som leder min fot idag."

Det är nog inte så få barn som genom åren har lärt sig denna godnattsång och använt den som sin första bön. Detta är en god bön. Den påminner både barn och föräldrar om att Gud vill bevara dem. De står under hans beskydd. Ordet "bevare" blir också använt i den aronitiska välsignelsen. Ibland översätts det hebreiska ordet med "vaktar" eller "att vaka över". När Gud bevarar oss, är det precis det han gör; Han vaktar oss och vakar över oss. Gud vakar över oss till och med när vi sover. I psalm 121 står det "inte slumrar han som bevarar dig." Vår käre Gud tar hand om oss och dessutom sänder han också änglarna för att beskydda oss. På ett annat ställe står det: "Han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig från all fara."

Bättre säkerhet finns inte. Den allsmäktige Guden och hans mäktige änglar vakar över oss dag och natt. Ofta beskyddar de oss från en speciell fara, det kan t.ex. vara att vi hamnar i en farlig trafiksituation och att vi verkligen är nära döden. Änglarna håller sin hand över oss antingen vi är hemma, på skolan eller på arbetet. Och ännu viktigare: Herren bevarar vår själ. Genom sitt ord håller han vår tro

levande och förhindrar att vi mister tron och det eviga livet. Detta betyder likväl inte att vi går fria från problem och hjärtesorger. Gud ger oss också motgångar här i världen. Likväl, när vi vet att Gud har omsorg för oss, verkar allt till det bästa för oss i evig tid.

Därför kan vi, även i vår mörkaste tid vara säker på att Gud ska rädda oss. Även i dödens stund kan vi vara säkra på att han vill förhindra att vi faller från. Han för oss tryggt hem till himmelen för Jesu skull. Gud är otroligt god mot oss. Därför ska vi tacka honom. Ett sätt att visa att vi älskar honom är att hålla buden som han har gett oss. Då visar vi vår kärlek till honom. Det är vårt sätt att säga: "Tack, Herre, för att du har tagit mig under dina vingar."

"O låt mig se dit kors i dödens stund, driv bort mörkret och var mitt livs ljus! Då skiner morgonrodnaden på min väg. I liv och död, o Herre, bliv hos mig!"

Gud är vår tillflykt

Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror.  Psalm 46:2-4

När Martin Luther blev ställd inför riksdagen i Worms, bad

han på detta sätt: "O Gud, du som är allsmäktig i all avighet! Denna värld är så hänsynslös. Se hur den öppnar munnen för att sluka mig och se hur svag min tro är! Å, köttets svaghet och satans makt! Om jag nu måste lita på denna världens makt, är allt förlorat. Då är allt hopp ute. O min Gud! Hjälp mig mot denna världens visdom. För Jesu Kristi,din älskade Sons skull, överge mig inte, du som är min försvarare,min sköld och min fästning."

När Luther i tillit stämde upp med dessa strofer från sin egen psalm: "Den rätte man, som drar sitt svärd För oss, har Gud utkorat", gjorde han det bara för att han var helt klar över hur svag han själv var. Han hade inga problem med att erkänna att han var beroende av Guds styrka, så som det också blev beskrivet i Psalm 125:2: "Jerusalem omges av berg, och HERREN omger sitt folk från nu och till evig tid."

I gamla testamentets historia berättas det om några män som hade fått en syn om att Gud värnar om sitt folk i alla slags faror. Kungen av Syrien, Benhadad och hans här var på väg mot Dotan, byn där profeten Elisa bodde och de kom ständigt närmare. Syriens kung försökte göra slut på profeten som hade vållat honom och Syriens folk så stora problem. En kväll blev hela byn omringad av en flock hästar med vagnar och nästa morgon, då Elisa tjänare upptäckte detta, blev han helt skräckslagen. Han skyndade sig in till Elisa och frågade vad de skulle göra. Elisa lugnade honom och tröstade honom: "var inte rädd! De som är med oss är flera än de som är med dem." Elisa litade fullt och fast på Gud och eftersom hans tjänare ännu saknade mycket av denna tillit bad Elisa: "Herre, öppna min tjänares ögon så han får se" Så öppnade Herren den unge mannens ögon och han fick se hur bergen runt Elisa var fulla av hästar och stridsvagnar. På samma sätt är Gud en högst närvarande hjälp. Må Gud hjälpa oss att se detta!

"Vår egen kraft är intet värd, Med den är allt förlorat Den rätte man, som drar sitt svärd För oss, har Gud utkorat Du frågar vem han är? Han namnet Jesus bär Och Herren Sebaot Vem kan stå honom mot? Han skall behålla fältet"

Käre Herre, du som ger de svaga nya krafter! Hjälp oss som är dinabarn med tron på din Son. Förvissa oss om att inget ont kan komma över oss och att ingen plåga kommer nära vår bostad. Amen.

Tillsammans är vi starka

"Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt." Predikaren 4:12

"Tillsammans är vi starka!" Det är en gammal erfarenhet. På motsvarande sätt försöker inte bara intresseorganisationer värva så många medlemmar som möjligt. Vi själva tar oss också an ett arbete med större glädje om många hjälper till. Salomos konstaterande, att två är starkare än en och tre återigen starkare än två, kan vi sannerligen använda i Kristi församling.

Så mycket som varje enskild person räknas hos Gud och är kallad vid sitt namn (Jesaja 43:1), så har Herren samlat sin församling. Eller med andra ord: De är de många levande byggstenarna i Guds tempel(Efesierbrevet 2:19), Kristi kropps

lemmar. Ja, till de förlossade syndarnas församling kommer därtill ett antal Guds änglar, med vilka vi lovprisar Guds makt och härlighet.

Om det vore två eller tvåhundra - styrkan i en kristen församling ligger nämligen inte i antalet medlemmar utan i medlemmarnas tro på sin Frälsare. Han är deras styrka, deras skydd och kraftkälla. Fast just anfäktade kristna vet att uppskatta i andligt sinne vad Salomo skriver: "Där den ensamme blir övervunnen kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så snart." Ömsesidig styrka i tro, att bistå varandra med helande själavård, enighet i sann tro, förbön för församlingen, det håller satan fjärran, försätter berg och fungerar som en fyr i en dyster värld.

Vi ber: 
Vi har inte valt dig, du har själv räknat oss som dina efter din eviga nåd; vår kraft är svag och omintetgjord, och ingen, som du inte gett styrka, förmår fullfölja sin uppgift. Därför, ber vi, bryt vårt egensinne, ty armod är vinning för himlen; den som i sig är svag följer dig Herre och bär med ära din smälek. Amen.

Det händer verkligen under!

när vi ännu var döda genom våra överträdelser, ….. har (Gud) gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ef. 2:5

Bilarna körde fort när de kolliderade. Ljudet av krossat glas och metall var fruktansvärt. Säkert skulle ingen överleva. Ingen kunde överleva. Räddningsmanskapet var tvungna att använda räddningsredskap för att få ut förarna. Doktorn förberedde familjerna för det värsta. Offrens liv hängde på en skör tråd. Men genom under av under, genom ett mirakel överlevde de! Genom ett mirakel gick de så småningom ut från sjukhuset enbart med egna krafter. 

Det händer verkligen under. Du som är kristen är också ett under – ett under av Guds nåd. Du är ett under eftersom du tror på Jesus som din Frälsare från synden. 

Bibeln lär oss att vi är av naturen döda genom våra överträdelser och synder.Men vad betyder det egentligen? Det betyder att vi föddes utan att ha tro på Jesus. Vi föddes andligt döda, utan att ha något andligt liv i oss överhuvudtaget. Vi kände inte Gud, vi älskade inte Gud.  Andliga lik –det är vad vi var. För att göra saken ännu värre, vi kunde inte göra någonting själva för att ändra vårt hopplösa tillstånd. Inga räddningsredskap kunde dra oss ut ur vår andliga likkista. 

Hopplös ! Hjälplös ! Förlorad ! Dömd till helvetet! Men Gud

gjorde det omöjliga. Han andades andligt liv in i våra andligt dödliga kroppar och själar. "när vi ännu var döda genom våra överträdelser, ….. har (Gud) gjort oss levande tillsammans med Kristus." Ett under ! Fantastiskt! Gud använde kraften i sitt Ord för att göra undret.

För de flesta av oss kom Ordet i samband med Dopets vatten. För andra kan samma Ord ha delats med dem senare i livet. I vilket fall utförde Gud ett under. 

Varför dig? Varför mig ? Han valde oss inte på grund av något gott inom oss, utan bara på grund av Guds nåd. Som Paulus förklarar "Av nåd är ni frälsta" Nåd, ren nåd, är den oförtjänta Guds kärlek för skyldiga syndare som oss. Det händer verkligen under. Prisa Gud att du som är kristen, en gång död i synd, är ett levande under, nu levande i Kristus Jesus.

Sanningens Ande idag

Det är en vanföreställning att lärjungarna hade det så mycket lättare, att de förstod bättre, för att de fick tala med och vandra med honom personligen. I vissa avseenden hade de det faktiskt svårare att förstå än vi har det idag. Trots att de hade honom hos sig kroppsligen. Kristus förklarar: "Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern." Joh. 16:25

Det var väldigt mycket i Kristi undervisning som lärjungarna inte förstod nu, därför att vissa saker som han sade kunde bara förstås i ljuset av hans död och uppståndelse. Han talade i liknelser. Han gav dem bilder som de skulle bevara och upprepa tills de fick ljus över dem. Dessa ord är också ett viktigt vittnesbörd om den gudomliga inspiration.

Det finns villolärare som säger att det inte är orden i Bibeln som är inspirerade, utan bara själva budskapet. Bibeln är, säger dessa vilsna människor, människors upplevelse av Gud som de beskriver med egna ord. Men de ord som apostlarna bevarade var ord som de själva inte förstod till en början. Deras upplevelse var inte det viktiga. Det viktiga var de ord som Jesus förmedlade. Han gav orden till dem och lovade att Anden så småningom kasta ljus över dem. Ja, det vartill och med så med gamla testamentets profeter. Skriften säger att gamla testamentets profeter längtade efter att se vilken tid Kristi Ande i dem visade på, de forskade i sina egna

profetior för att förstå dem. De var alltså ord de fick från Gud, utan att helt och hållet själva ha begripit dem. (1 Petr. 1:10, 11)

Jesus hade traderat liknelser och ord till sina lärjungar som de inte helt begrep. Men han talar om att dagen skulle komma då de skulle förstå och då de skulle kunna förklara. "det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern." Han säger alltså något som vi kanske kan tycka är märkligt. Han säger att jag som undervisat, skall visserligen inte vara kvar. Jag går till Fadern. Men jag skall fortsätta att undervisa er, och då kommer det att bli ännu tydligare och klarare än på det sätt det sker nu.

Hur det sker förklarar han i Joh. 14:6: "Men hjälparen den helige Ande , som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er."

Och i Joh. 16:13-15 "Men när kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv,utan allt det han hör han skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er."

Genom den helige Ande är Kristus apostlarnas lärare efter hans död. Det var därför han bad apostlarna att stanna kvar i Jerusalem tills den heliga Ande kom. Och när Anden kommit så blir apostlarna Kristi röst för Kyrkan. Den som hör er, han hör mig, säger han till dem. Den första kristna Kyrkan samlades inte bara kring den gammaltestamentliga skriftläsningen. Man samlades kring apostlarnas lära (Apg. 2:42), därför att apostlarna genom den helige Ande blev Kristi egna ombud. Han undervisade genom dem. Och när kristendomen började spridas över hela romarriket så nedtecknade man apostlarnas undervisning i det som blev vårt nya testamente. Här talar Kristus inte bara liknelser. Här finns också klartext i Kristi ord genomapostlarnas undervisning. "det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern."

"Jag skulle så gärna vilja fråga Kristus. Jag skulle så gärna vilja höra av honom", kanske någon säger. Kristus förklarar här att det får vi göra. Vi har Kristi undervisning genom den Ande som Gud gav apostlarna i vårt nya testamente.

Helga Bibel, Herrens ord, största skatt på denna jord! Denna bok mig troget lär, vad jag varit, gjort och är.Den bestraffar synd och fel, lär hur Kristus frälst min själ.Den har dömt och friat mig, fört mig på den rätta stig. Bibeln är mitt säkra stöd, den ger tröst i all min nöd. Lovar fröjd och härlighet, evigt liv och salighet.

Be och ni ska få

"Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig." Joh. 16.23, 24

När Jesus var hos lärjungarna, så var Gud själv närvarande hos dem. Jesus Kristus är Guds Son av evighet. Han är av Fadern av evighet, men blev född som en människa av jungfrun Maria. Han levde att vanligt, men syndfritt liv. När han var i trettio år började han samla lärjungar omkring sig. De drogs till den gudomliga kraften i Hans undervisning. De lämnade allt för att följa honom. Petrus, Andreas, Jakob och Johannes, unga yrkesverksamma män bara lämnade sina fisknät och båtar för att följa honom. Tre år var de

tillsammans med honom, vandrade runt i Judeen och Gallileen, lyssnade när han undervisade och fick själva träna sig i att predika. Han var deras Herre och Mästare. De kunde tala direkt till honom om allting, lägga alla bekymmer i hans händer. Han lyssnade och hjälpte dem. Han gav dem vägledning, han såg till att allt fungerade. Hur skulle det bli nu?

Det skulle inte bli annorlunda. Även om han inte nu kroppsligen fanns hos dem, så kunde de fortfarande be till Gud i hans namn. I det sjuttonde kapitlet, texten som följer på dagens text så ber Kristus för sina lärjungar. På den dagen kunde de själva be med samma frimodighet som Jesus själv. Han skulle inte vara hos dem. Men hjälpen fanns fortfarande att få. Därför att de hade Jesu namn.

"Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er."

Vad betyder ditt och mitt namn inför Gud? Stefan, Samuel, Anders eller Silva? Ingenting. Vi är alla syndare. I oss själv har vi ingenting vi kan förvänta oss av Gud, annat än dom och straff. Varje dag gör vi saker, tänker saker, och säger saker som får oss att tro att Gud aldrig kan bry sig om våra böner. Vi älskar inte Gud och våra medmänniskor som vi borde.

Men Jesus uppmanar inte sina lärjungar att be till Gud i sitt eget namn. Han har sagt att vi får be i hans namn. Vi får komma till Gud i Jesu namn. Det gör skillnad.

Därför att Kristus har varit lydig där vi var olydiga. När vi tänkte onda tankar, så tänkte Kristus rena tankar. När vi lyfte vår hand för att agera fel mot våra medmänniskor, så sträckte Kristus ut sin hand för att hjälpa, när vi förolämpade våra medmänniskor, där välsignade
Kristus dem.

Och när vi förtjänade att straffas så lät Kristus sin kropp bli utsträck och fastspikad vid ett kors för att straffas istället för oss. I hans namn har vi alltså ingen skuld, inget straff och ingen och be honom om allt, i Jesu namn. Han har befallt oss att bedja på detta sätt. Vi ska inte vänta tills vi blir bättre innan vi ber. Jesus har varit helig i vårt ställe och i hans namn är vi heliga inför Gud och får be om allt.

Vi är födda till svärmare. D.v.s. vi tror bara det vi ser, känner och upplever. Men Kristus har sagt att vi skall be även fast vi inte ser, känner och upplever honom. Vi skall be även när han är hos Fadern. Och Gud skall svara. Ja, han vill att vi skall be för vår egen skull. Han vill att vi skall be för att vi skall bli glada, när vi märker att han hör bön.

O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt skall gälla, i himmel och på jord: "Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig." Ja, Herre, intill döden, vill jag åkalla dig.

Vad lindring i min smärta, att trösta på din nåd, Och anförtro mitt hjärta, åt dina visa råd! När du mig bedja lärde, I Jesu Kristi namn, Du åt mitt hopp beskärde, en fristad i din famn.

Livets träd

Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. Joh. 19:17, 18

I vår Frälsares förnedring ingick korsfästelse. För oss var Han villig att lida den värsta tortyren. Han hängdes på ett trä. I Edens lustgård fanns två speciella träd. Ett av dem var

trädet med kunskap om gott och ont. Det andra var livets träd. Adam och Eva var förbjudna att äta från trädet med kunskap om gott och ont.

Efter att de hade syndat genom att äta från det förbjudna trädet blev de bortkörda ur Lustgården så att de inte skulle äta av livets träd och leva för evigt. Däremot uppenbarades ett nytt livets träd: korset. Varje gång vi tar emot Kristi kropp och blod i den heliga nattvarden äter vi frukterna av detta livets träd. Frukten är motgiften mot synd, död och djävulens kraft. Den ger oss sannerligen evigt liv. Amen.

Bön:

Himmelske Fader, vår första far och mor syndade mot dig och vi har också syndat. Genom Din nåd hindrade du människan från att leva i synd i evighet. Du utsåg korset att bli vårt livets träd. Tack käre Gud för den här underbara gåvan. Gud låt oss blir styrkta i sann tro genom trädets frukt och lever i evighet i frid med Dig. Amen.

Glädje i kyrkan!

"Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig. Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens skatter skall tillfalla dig." (Jes. 60:3,5) 

Vilka bilder kommer upp i ditt medvetande av ordet glädje? Barn som skrattar och tjoar när de gungar och åker rutschkana i lekparken? En idrottsman som slår i luften med näven efter en seger? En morförälder som känner ett litet huvud som gosar mot axeln medan han läser en saga? Att hitta ett otroligt lågt pris på något man letat efter länge? Föräldrar som får höra att deras sjuka barn kommer bli bra? 

Glädje. Vi hittar ohämmad glädje i vår Bibel. Israel gladde sig när de trädde in i det utlovade landet och när de invigde det första templet. Änglarna sjöng av glädje när Jesus föddes till världen. Lärjungarnas hjärtan brast ut i glädje när de mötte den uppståndne Frälsaren. Änglarna gläder sig när en syndare omvänder sig. Skaror av tillbedjare sjunger glädjefyllda hymner runt Lammets tron i himlen. 

Det är enkelt att fångas in i dagliga ansträngningar som kan förstöra vår glädje som kristna. Men vi är en del av scenariot i Guds eviga visdom, förutsett av Jesaja, friköpta av Jesus.

Det började med Apostlarna och har fortsatt fram till våra dagar med människor från alla länder som kommer in i Guds kyrka. Kyrkans enkla proklamation av evangeliet är det enda läkemedlet för sjuka själar. Utan evangelium dör själarna för evigt, med evangelium lever de för evigt. Vi är en del av det. 

Gläd er - vår Frälsares kyrka har överlevt många hot! Gläd er- vi har evangelium! Gläd er - vi har resurser att dela det! Gläd er - vi kan medverka i den mest meningsfulla gärningen på jorden. Gläd er - den Helige Ande tar våra bristfulla gåvor och arbeten, fyller dem med gudomlig kraft och vinner själar för riket! Vilken glädje att få bevittna när ett spädbarn döps, en vuxen konfirmeras, en ny mission startas och en vilsegången som kommer tillbaka! Ser du folk som fortsätter komma till Kristi ljus? Låt det få fylla ditt hjärta med glädje!