söndag 13 november 2016

Om de som tror på en "ny reformation", en "fullbordad reformation" eller "den sista reformationen"

"Härav kan man lätt förstå, att de falska apostlarna fördömt Pauli evangelium inför galaterna, sägande: Paulus gjorde visserligen en god början, men det räcker icke, man måste gå vidare till högre ting. Så säga de nämligen Apg. 15, 1: Det är icke nog att tro på Kristus, det är icke nog att vara döpt, ni måste också låta omskära er. Ty »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.» Detta är så mycket som att säga: Kristus är en god
byggmästare, som visserligen har börjat bygget, men han har icke gjort det färdigt. Det måste Mose göra.
Så säga partiandarna i våra dagar, då de icke kunna rent ut fördöma oss: Lutheranerna ha räddhågans ande, de våga icke öppet bekänna sanningen och taga steget fullt ut. Men det böra vi göra. De ha visserligen lagt den första grunden, som är tron på Kristus. Men till begynnelsen måste komma fortsättningen och slutet. Att fullborda det hela är av Gud givet icke dem utan oss. - Så förhärliga dessa förvända och sataniska människor sin gudlösa predikan och kalla den Guds ord för att kunna göra ont under beteckning av Guds namn. Ty djävulen vill inte vara ful och svart i sina tjänare utan ren och vit, och för att han skall se så ut, framlägger han allt sitt tal under sanningens förevändning och pryder allt sitt verk med Guds namn. Därav kommer det tyska ordspråket: »I Guds namn - så börjar all ofärd.»

Vi böra alltså lägga märke till detta för djävulen utmärkande drag. När han icke kan skada genom att förfölja och förstöra, gör han det genom att ställa till rätta och bygga upp. Han förföljer oss nu med våld och svärd för att röja oss ur vägen, så att han sedan kan icke blott fördunkla utan helt tillintetgöra evangeliet. Men hittills har han icke kommit någon vart. Han har dödat många, som frimodigt bekänt, att vår lära är helig och av Gud, men deras blod har icke sköljt bort kyrkan utan vattnat henne. Då den vägen alltså icke är framkomlig, uppväcker han onda andar, falska lärare, som först gilla vår lära och utbreda den i full endräkt med oss. Men sedan säga de, att vi visserligen gjort en god början, men att det finaste ännu återstår. På detta sätt hindrar Satan evangeliets framgång både från höger och från vänster. Men han gör mera ont från höger genom att bygga upp och ställa till rätta, än vad han gör från vänster genom att förfölja och döda. Vi måste alltså oavlåtligen bedja, läsa, hålla oss till Kristus och hans ord för att besegra den illfundige djävulen, som angriper oss från båda sidor. »Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna» (Ef. 6, 12). " (Luther ur Stora Galaterbrevskommentaren)

lördag 5 november 2016

Är påven och Luther enade nu?


Reformationen firas den 31 Oktober därför att denna dag år 1517 blev startskottet för reformationen, när munken Martin Luther spikade sina 95 teser på slottskyrkan dörr i Wittenberg. Reformationens arvtagare kunde inte underordna sig biskopen av Rom därför att man ansåg att den lämnat tre grundläggande principer. Skriften allena: Det är bara Bibeln som är normerande för den kristna tron. Nåden allena, det är bara av nåd, det vill säga inte på grund av något Gud ser hos människan, som Gud benådar syndare. Tron allena. Det är bara genom tron syndaren tillägnar sig nåden som består i att Gud förklarar syndare rättfärdiga för Kristi skull.

Inga av dessa principer som den lutherska tron baseras på har Roms kyrka erkänt. Inga av dessa principer är vitala för den förkunnelse den Svenska kyrkan står för idag. Betyder det att Luther enats med Rom eller att Rom enasts med Luther, när folkkyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och påven Franciskus firade gudstjänst tillsammans i Lunds domkyrka?

Om det vore så hade Luthers och Bibelns lära accepterats av romarna eller Roms lära erkänts av de som kallats lutheraner. Men Rom anser inte att Skriften allena är norm för den kristna läran, utan Skriften plus Kyrkans tradition, nåden är inte Guds nådiga sinnelag, att Gud för Kristi skull tar emot syndare utan avseende på hennes gärningar. Människan skall enligt Rom samverka med Gud för att bli frälst. Nåden är inte Guds nådefulla sinnelag, utan nådekrafter Gud ingjuter genom sakramenten. Det är enligt Rom inte tron ensam som tilllägnar sig Gud nåd, utan en tro formad av
kärlek. Svenska kyrkan lär å sin sida att det är inte Skriften ensam som är norm för Svenska kyrkan, utan Skriften filterad genom historisk-kritisk metod. Kvar blir ett fattig och tomt evangelium, som ingenting har gemensamt med det evangelium Luther och Paulus förkunnade. Eftersom Svenska kyrkan devalverat syndabegreppet och rationaliserat bort helvetet som Guds straff för synd, finns heller ingen nåd att tala om i Luthers och Bibelns mening. För om männkiskan inte är en syndare som förtjänar evigt straff, vad ska hon benådas för? Och om alla människor välkomnas till Gud, varför skulle hon behöva nåd och tro? För Antje Jackelén är Jesus inte Vägen, Sanningen och Livet, utan en väg till Gud. Så är det också för flertalet präster i Svenska Kyrkan. I en jämförande studie av 67 predikoutkast i den tongivande Svensk Kyrkotidning, för kyrkoåret 2008/2009 nämner endast 4 omvändelse medan flertalet av utkasten lutar åt att alla blir frälsta. För Luther var grunden att frälsningen är att tro att Gud är nådig för Kristi skull, men endast genom tron ensam, inte genom tron plus gärningarna (religiös aktivitet).

Det enda man kan säga om mötet mellan biskopen av Rom och Antje Jackelén är att folk som kallar sig lutheraner, men inte är det, blivit sams med den romerska Kyrkan. Den romerska kyrkan som lär samma sak om frälsningen som påven Leo X som den 10:e December 1520 bannlyste Luther och alla hans anhängare. En bannbulla Franciskus ännu inte hävt. Franciskus har inte heller hävt det anatema man lagt på alla dem som tror på frälsningen genom tron allena, genom kyrkomötet i Trient. Det vill säga, den romerska kyrkan förbannar fortfarande reformationes grund. Konciliet i Trient: ”Can. 9. Om någon säger att den ogudaktige rättfärdiggöres genom tron allena och förstår detta så att det därutöver inte behövs någon samverkan från människans sida för att erhålla rättfärdiggörelsens nåd eller att det inte på något sätt skulle vara nödvändigt att människan med sin egen vilja förbereder sig, den vare fördömd (anathema sit). Can. 12. Om någon säger att den rättfärdiggörande tron ej är något annat än förtröstan (fiducia) på den gudomliga barmhärtighet som förlåter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena, den vare fördömd.” (P E Persson, Kyrkornas bekännelser, Lund 1970, s 33f.)


Det finns fortfarande lutheraner i Sverige. Men de enas inte med biskopen av Rom förrän han tillsammans med sin organisation tar avstånd från alla de villfarelser med vilka han avskurit sig från Kristi Kyrka, och bekänner sig till Skriften allena, nåden allena och tron allena. Endast då kan Kristi Kyrka ta emot villoläraren Franciskus.


onsdag 2 november 2016

Dela eller inte dela på facebook eller internet?

Nej, det var inte Luthers spikande av de 95 teserna på slottskyrkans dörr i Wittenberg som skapade explosionen i Kyrkan som ledde till reformationen!
Nu ska jag vara lite kontroversiell och provokativ. Visst gjorde Luther en fantastisk och hjältemodig insats som satte upp sina teser för att diskutera avlaten. Han satte sitt eget liv i fara och för evangeliet satte han Gud först när han vågade utmana den mäktiga romerska Kyrkan. Men att sätta upp teser på en dörr eller vägg för att diskutera ett ämne var inte alls något ovanligt på den tiden. Det gjorde man ganska ofta
på universiteten när man ville disputera eller debattera ett ämne, utan att det väckte någon större uppmärksamhet. Luthers spikande av de 95 teserna om avlaten kunde om något annat inte inträffade (och Guds försyn förstås) stannat vid en lokal akademisk diskussion med ett par hundra deltagare, eller så kunde någon av hans motståndare rivt ner texten och allt glömts bort!
Så hur uppstod explosionen som ledde till reformationen? Luthers vänner läste teserna och ville sprida dem. Man översatte dem till tyska, tryckte dem i den tryckpress som hade uppfunnits av Gutenberg bara några deccennier tidigare. Innan Gutenberg (tekniken) spreds skrifter mycket långsamt eftersom allt då skrevs av för hand vid klostren. Nu kunde skrifter som sattes i tryckeriena tryckas i tusentals exemplar och spridas snabbt.
Tryckta upplagor av hans teser bekostades av hans vänner och skickades till Leipzig, Nürnberg och Basel och därifrån spreds de vidare. Snart dök det upp versioner av teserna översatta till tyska. Originalet hade varit på latin. Luthers vän Friedrich Myconius skriver senare:
“Knappt 14 dagar har passerat förrän dessa förslag (teserna) var kända i hela Tyskland och inom fyra veckor var nästan hela kristenheten bekanta med dem”.
Så vad vad var det, förutom Guds försyn, det som skapade explosionen som blev reformationen förutom teserna? Svar: 1) tekniken (boktryckarkonsten) 2) att människor spred teserna. Modernt uttryckt skulle man kunna säga att teserna blev ”virala”. Det är ju ett fenomen som vi lärt känna i modern tid, att olika texter som förmedlas på internet (1), av olika personer som vill sprida samma budskap, delar dem (2).
Så, vad har vi att lära av detta? Det finns texter som delas på nätet som läses av tusentals, ja, miljoner människor. Man brukar säga att gammelmedia (tidningar, radio och TV) spelat ut sin roll som opinionsbildare. Människor idag skapar till stor del sin världsbild på information genom alternativa sociala media och nyhetskanaler på nätet.
Inser kristna idag vilken utmaning detta innebär? Det finns jättemånga fina texter på nätet med ett fint klart och tydligt budskap med lag och evangelium. De flesta kristna har tillgång till nätet. Det är en skam att kristna inte delar viktiga evangeliska texter på nätet, utan mödar sig mer om att dela bebisbilder, träningsuppdateringar och trötta kommentarer om sin dagliga vandel.
Hur svårt kan det vara? De flesta kristna har mellan 100-500 vänner på facebook. Om ett biblisk budskap delas på din tidslinje, så får mellan 100 och 500 vänner del av detta budskap (av dessa kan kanske 20 dela det vidare osv osv.). Det var kanske exakt vad de behövde! Är det ett klart och tydligt budskap om Jesus och tron på honom kan det till och med leda till att en annan människa blir omvänd. Kanske ett litet tröstord från Bibeln ledde till att din kristna vän fick precis den uppmuntran han eller hon behövde! Är det någon som tvivlar på att ett bibliskt budskap i textform kan leda till omvändelse, uppmuntran, hjälp, förmaning eller tröst, så vänd dig till mig. Jag kan ge dig många exempel när det hänt på exakt detta sätt!
Det är uppenbarligen svårt, för vissa för att man är rädd för att uppfattas som udda eller religiös av sina okristna vänner eller släktingar. Lyssna då på vad Jesus säger:
”Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna." (Mark 8: 38)
”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.” ( Matt 10: 32-33)
”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.” ( Matt 10: 34-38)
Om man kallar sig kristen, tro inte att det är oväsentligt om du vittnar eller ej. Och hur svårt kan det vara? Att klicka på en dela-knapp jämfört med att stå inför Roms arena med lejon? Att stå vid en dörr framför en främmande människa eller att skicka iväg ett budskap på internet?
Ja, jag tar illa vid mig när kristna vänner skriver till mig att något jag skrivit om Jesus och frälsningen var bra, eller klickar på ”gilla”, men inte vågar dela det vidare till sina vänner eller i de facebookgrupper som finns, eller varför inte maila ut det. Inte för att jag skrivit budskapet, jag delar också budskap från andra predikanter, utan för att en person anser att ett budskap om Jesus är bra för honom eller henne, men inte unnar sina vänner eller medmänniskor samma budskap!
Evangeliet kan bli viralt. Vi har budskapet, vi har tekniken och vi har miljoner spridare av budskapet. Dags nu att gå från ord till handling. Helt sant, ingen reformation utan Martin Luther, men ingen Luther utan vänner som delar vidare (tryckpress och spridande). Nu är det dags att skippa slö-surfandet, vi har enorma möjligheter att nå människor med evangelium genom nätet.
Ja, jag predikar mycket lag här. Jag vill förstås påminna om att förlåtelsen är vunnen också för en Petrus som inte bara förnekade Jesus tre gånger (Matt 26: 34) utan också fegade ur inför judarna (Gal 2:11-14). Guds sons blod renar från synd. Jesus är försoningen för inte bara våra synder, utan också hela världens. Av nåd är ni frälsta genom tron. Detta glada budskap vill vi väl dela med den värld som Gud älskade så mycket att han sände sin Son till den, för att var och en som tror på honom, inte skall gå förlorad utan ha evigt liv?

tisdag 16 februari 2016

Vart man som vittnen för Jesus börjar

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg. 1:8)

Jesus ville att hans lärjungar skulle gå ut i tjänst. De skulle vara hans vittnen. De skulle berätta för människor vad de hade sett och hört. De skulle visa människor Guds nåd och kärlek. Alla behöver höra om Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Men vart ska man börja? Jesus gav dem en plan. De skulle börja i Jerusalem. Det var där som Den Helige Ande skulle komma till dem med sina gåvor av kraft och mod. Sen skulle de gå till de omgivande provinserna, Judeen och Samarien. Slutligen skulle de gå ut i hela världen.

Har du någonsin kastat en sten i en damm i vilken vattnet var blankt som en spegel? När en sten träffar vattnet påbörjas en hel serie ringar på vattnet. Ringarna blir gradvis större och större. Men de börjar alla på stället där stenen träffade ytan. Det är på det sättet som kyrkan växer. Jesus sade till sina efterföljare: Börja här i Jerusalem. Flytta sen längre och längre ut. "Börja där du är" är ett

gott råd för oss också. Börja på din bakgård eller till och med i ditt eget hus. Prata med människor på jobbet, skolan eller på gymmet. Alla av oss har ett nätverk av människor med vilka vi umgås. De är vår första prioritet. Dela de goda nyheterna av Guds kärlek i Kristus med människorna du känner. Låt den Helige Ande jobba med frälsningens glädje i deras hjärtan. Se sedan efter möjligheter att expandera cirkeln. Genom att stödja missionsprojekt i din kyrka hjälper du till att sända vittnen till de platser dit du inte kan gå själv. Med dina böner och stöd för mission på hemmaplan och i världen sprider du evangelium. Allt detta är en del av Jesus plan. Vittnande börjar hemma med människorna du känner. Sedan utvidgas det till att inkludera hela världen.

söndag 14 februari 2016

Att plantera och vattna i världen, i förlitande på att Gud gör resten av jobbet

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten." (1 Kor. 3:6)

Har du någonsin planterat något men hade inte möjlighet att se om det växte eller inte? För flera år sedan planterade jag en trädgård. Sen flyttade jag till en annan stad. Jag fick aldrig reda på om den nya husägaren underhöll trädgården, om de vattnade och rensade ogräs från tomaterna och potatisen, morötterna och melonerna. Undrar du någonsin om ditt vittnande om Jesus bär frukt? Vad hände med den där grannen som kom till kyrkan några gånger innan hon flyttade iväg? Kollade hon upp namnet på kyrkan som du gav henne? Följde hon sitt eget löfte att gå på lärosamtal med pastorn?

Det finns många tillfällen i livet när vi inte får se resultaten av vårt vittnande om frälsningens goda nyhet.

Den saken borde inte oroa oss. Det oroade inte Paulus. Han hade kommit till Korint på sin andra missionsresa för att predika evangelium. Lukas berättar för oss att han stannade i 18 månader och många kom till tro. Efter att han åkt blev en man vid namn Apollos kyrkans ledare. Men församlingen splittrades i olika grupperingar. En del föredrog Paulus. Andra sa att de var Apollos anhängare. Paulus försökte föra samman dessa grupperingar. Han pekade på att Apollos och han endast var Guds tjänare. Båda gjorde samma arbete. Båda sådde evangeliets frön, en planterade, den andra vattnade. Samtliga välsignelser var endast Guds. Han ensam var ansvarig för att människorna kom till tro. Så är det med vårt vittnande. Vi pratar med våra vänner och kollegor. Vi tar med dem till ett bibelstudium som kyrkan håller. Vi tar med dem till gudstjänsten. Det är att så frön. Det är att låta Ordet ha en chans att slå rot i deras hjärtan. Någon annan kanske vattnar fröna genom att undervisa en här nya kristna människan. Slutligen ber vi att Gud ska göra så att fröet gror.

lördag 13 februari 2016

Att vilja växa i tro

"Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god." (1 Petr. 2:2-3).
Det är inte nog med att vi en gång har hört evangelium, utan vi måste alltid driva det, så att vi tillväxer. Allt efter som tron är stark skall man sköta var och en och ge var och en föda. Men detta är inte sagt till dem, som inte har hört evangelium, de vet inte vad mjölk eller vin är. Därför tillägger han: då ni nu har smakat att Herren är god, såsom ville han säga: den som inte har smakat det, hans hjärta rör det inte, för honom är det

inte ljuvligt. Men de som har prövat det, de umgås alltid med denna spis och detta ord, för dem är det ljuvligt och välsmakande.
Men att smaka det betyder, att jag av mitt hjärta tror att Kristus har skänkt sig själv åt mig och blivit min egen och att min synd och olycka nu tillhör honom och att hans liv tillhör mig. Då detta får komma in i hjärtat, då smakar det. Ty hur kan jag annat än ha glädje och fröjd därav. Men den, vars hjärta det inte rör, kan inte glädjas däröver. Bäst smakar det dem som är i dödsnöd eller som plågas av ett dåligt samvete, där är hungern en god kock som man säger. Ty hjärtat och samvetet kan inte höra något ljuvligare. Då det känner sitt elände, känner det begär därefter och känner lukten av steken på långt håll. Och det kan inte få nog därav. Därför säger Maria i sin lovsång: "Hungriga har han mättat med sitt goda". Men det smakar inte de förhärdade människorna, som lever i sin egen fromhet och bygger på sina egna gärningar och inte känner sin synd och ofärd.

Ur: "Resekost", Av Martin Luther

Tacksamhet för Jesus!

Han…..började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Apg. 3:8

När den lame mannen blev helad letade han inte efter den närmsta utgången. Det var inte ett tacksamt handslag med Petrus och sedan ett stressat "hejdå". Istället följde han med Petrus och Johannes in i templet. Han stod till och med bredvid dem nästa dag när Judiska rådet utredde händelsen. Allt det

här visar redan en reaktion från honom, som vår vers summerar med orden "prisade Gud". Vi skulle vilja fråga mannen "Hur länge fortsatte du att prisa Gud i tacksam tro?" Men det svaret ges inte till oss. Det räcker att veta att den här helade mannen använde sitt liv till att tacksamt prisa Gud.
Sent en natt blev en pastor kallad till sjukhuset. När han gick nerför den halvmörka korridoren tillbaka till intensivvårdsavdelningen kolliderade han nästan med en man som hade bråttom ut. Mannen tog tag i pastorns arm och med uppenbar glädje i ansiktet sa han "Hon kommer att klara det. Hon är bättre och hon kommer att klara det." Sen sprang mannen vidare. Pastorn hade aldrig träffat mannen förut och visste inte vem han talade om. Men den mannen hade just tagit emot goda nyheter och var tvungen att dela dem med någon.

Livets högsta syfte är att använda det som den där helade mannen gjorde genom att prisa Frälsaren. Ett sätt att göra det är genom att dela med sig av den bästa nyheten av alla – att på grund av Jesus kan människor klara det. De behöver inte dö utan kan leva för evigt.

Bön:
Herre, när jag håller på med livets dagliga sysselsättningar, använd mig för att berätta för andra om deras Frälsare. Amen.


onsdag 10 februari 2016

Jesus – livets nödvändiga kraft

Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Apg. 3:7-8
"I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" hade Petrus befallt ch drog upp den lame mannen på hans fötter. Nu kollapsade inte de där fötterna utan de bar honom. De kunde även gå utan en uns träning. Inte undra på att han hoppade och prisade Gud i templet. Jesu kraft hade räddat honom, till kropp och själ. 
 
 Finns det tider då jag behöver Jesu kraft? Kanske ställs frågan bättre så här; "Finns det någonsin tider
när jag inte behöver Jesu kraft?" Problem med kroppen, bekymmer med familjen, de speciella och särskilda synder som plågar mig – allt detta kan förlama trons fötter och även leda till förlamning. Så jag behöver Hans kraft varje steg på vägen. Ibland sänder Han sin kraft på uppenbara sätt så som när problem löser sig och situationer klarnar. Andra gånger kommer kraften i stillsamma, mindre identifierbara former, så som att inte ta bort mina bördor utan istället stärka trons muskler så att de orkar fortsätta bära den. Kraften av Hans kärlek finns alltid där för att försäkra mig att min största börda är borta. Mina synder kan inte förlama mig därför att Jesus har tagit bort dem. En affärsman hade sänt en kabel till företaget Rolls Royce för att få reda på den exakta hästkraften på motorn i hans bil. Från företaget, som aldrig upplyste om hästkraften i deras motorer, kom ett enda ord som svar på frågan - "Tillräckligt". "Mer än tillräckligt" är svaret när jag frågar om Jesu kraft.

Bön:
Herre, tack för din hjälp under tiden som varit. Hjälp mig att lita på din kraft också i framtiden. Amen.

lördag 6 februari 2016

Jesus - Livets skatt!

"Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" ….. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå". (Apg. 3:6,8).

Det var vid 3-tiden på eftermiddagen, tiden för judarna att gå till templet för att be. Petrus och Johannes var mitt ibland dem. När de kom fram till porten sträckte en ynklig tiggare ut sin hand efter ett mynt. Hur kan någon motstå den här mannen som aldrig har tagit ett steg i livet med sina förkrympta ben? Tänk er den lame mannens besvikelse när Petrus sa; "Silver och guld har jag inte". Men tänk er sedan mannens glädje när Petrus fortsatte "men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!"

Mannen hade sträckt sig efter ett mynt och mottog ett mirakel. Med våra ögon kan vi inte ens se den största delen av miraklet. Vi kan inte se hur den där mannens förlamade hjärta blev renat från synd och fyllt med tro. Jesus och Hans förlåtelse, Jesus och Hans kärlek, Jesus och allt Hans namn innefattar blev tiggarens alldeles eget att ha och att glädjas åt. Inte konstigt att han stannade nära Petrus och Johannes. Han tänkte inte tappa bort dem som hade fört honom till Frälsaren – livets skatt.


 När jag håller upp min tiggarkopp till Gud, vill jag då ha det allra bästa som han har att erbjuda? De saker jag behöver för mitt dagliga liv är bara fickpengar från Gud. De riktiga pengarna kommer i form av förlåtelse, frid och evigt liv. Han släpper sådana skatter i min kopp genom sitt Ord och sakramenten. Genom dem säger Han till mig igen och igen "vad jag har, det ger jag dig. Och det är det bästa av allt"


Bön

Herre Jesus, när jag har Dig har jag livets skatt. Hjälp mig att komma ihåg detta. Amen.

Låt inte dina problem bli som en kil som splittrar dig loss från Gud

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? … Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss." Rom.
8:35,37


"Låt inte dina problem bli som en kil som splittrar dig loss från Gud" säger pastorn. "Se dem hellre som det gyllene snöret med
vilket Gud binder dig närmre honom själv." Bra råd. Finns det någonting som kan göra att Kristus slutar älska mig? Någonting som kan orsaka att Han vänder sig från mig och lämnar mig stående ensam? Ibland tror jag det. När problemen slår till kommer först min kvalfyllda fråga "Varför jag, Gud?" Bakom den frågan finns den ännu större frågan, ifrågasättandet av Hans kärlek för mig. När problemens vågor fortsätter skölja över min livets båt kan jag till och med dra den slutsatsen att Hans kärlek för mig har kallnat. Så fort livets problem kan bli till en kil.
Paulus svarar på sin egen fråga - problemen kan inte separera oss från Kristi kärlek. Faktiskt, på grund av Kristi otroliga kärlek vinner vi "en överväldigande seger" under dagar av problem. Frälsarens kärlek för mig är inte tillfällig. Det är aldrig "nu älskar jag dig, nu gör jag det inte". Den är konstant i livets alla händelser. Hans kors är plustecknet i mitt liv. Det är en garanti att Hans kärlek som offrade sitt liv för min frälsning också kommer att leda mig i mitt dagliga liv. Som en skottsäker väst skyddar Hans kärlek mig. Fastän problemens kulor kanske gör mig mörbultad kan de inte döda mig. På grund av Kristi stora kärlek kan jag se livets problem som det gyllene snöre med vilket han binder mig närmre sig.


Bön:

Herre Jesus, behåll mina ögon på ditt kors så att jag är mer säker på din kärlek i mitt liv. Amen.

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra

"Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra." (Kol. 3:13)
 
"Här förbjuds all rättegång ibland de kristna. Ingen har rätt att hämnas sig själv, utan han bör förlåta och ge efter. Och detta inskärper aposteln genom att visa, hur Kristus förlåtit oss. Märk också, att han skriver det till rätta kristna och ändå anser han dem vara så skröpliga, att den ena gör den andra illa, och att den ena anklagar den andra. Så borde det ju inte vara bland kristna.
Men det är vad jag ofta sagt, att Kristi rike är ett sådant mysterium,

som man aldrig helt kan lära ut. Dem, som inte tror, kan man inte vända från gärningarna, utan de vill alltid lita på dessa, men dem, som tror, kan man aldrig nog få till att göra gärningarna. De förra har ingen lust till tron, de senare ingen lust till kärleken.
Så är nu Kristi rike beskaffat, att hans kristna inte är fullkomligt heliga utan är stadda i tillväxt. Därför finner man ännu bland dem vrede, onda lustar, sorg och andra svåra fel, vilka Paulus kallar nästans börda, som den ena skall fördraga hos den andra, liksom Kristus tålde och fördrog mycket sådant hos sina apostlar och liksom han ännu dagligen fördrager sådant hos de sina."


Ur Resekost, Av Martin Luther

tisdag 2 februari 2016

Det största!

Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Matt 16:16

Skriften lär att Kristus är sann Gud, att Han funnits före världens begynnelse, att Han skapat himmel och jord och är den eviga och allsmäktige Sonen. Skriften lär också att samme evige Gudason har
blivit människa, d.v.s. fötts som människa, när Han föddes som ett litet barn i Betlehem.

Som sann Gud ägde Han all makt av evighet. Men det gudomliga är givet åt mänsklig natur, Jesus från Nasaret. Och Gudsonen har avstått från sin likhet med Gud genom människoblivandet.

Tänk ett sådant förunderligt och stort mysterium egentligen! Han som har himlen som sin tron och jorden som sin fotapall - Han fanns i jungfru Marias mage och vilade i krubban. Detta är detta som är evangelium. Eftersom vi syndare inte kunde genom vår lydnad bygga oss en stege tillbaka till Gud så blev Gud människa för att Kristus skulle vara vår bro tillbaka till Honom själv. Vi var skyldiga, men Guds Son, bar vår skuld inför Gud. Vi skulle straffas, men Han lät sig straffas i vårt ställe när Han hängde på korset. Allt detta gjorde Han av kärlek. De händer som format stjärnorna och himlarna spikade vi fast på träkorset. Det ansikte som lyser klarare än solen i härlighet, misshandlade vi. Den mun som uttalat orden som skapade universum gav vi ättika och galla. Gud blev människa i Jesus Kristus, i vårt ställe och så fick den mänskliga naturen som Jesus ägde del av Gudomen.

Bön:
Herre Gud himmelske Fader, när jag begrundar människoblivandet och försoningens mysterium så blir jag stum inför storheten i Din kärlek. Förlåt mig för att jag för ofta klagar på mina små bekymmer när jag ändå genom tron får äga det största och viktigaste, tron på dig. Och tack för allt som du har gett mig genom Din Son. Amen.

torsdag 21 januari 2016

Ingenting är större än gemenskapen med Jesus Kristus!

Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. 1 Kor 1:9
Det finns ingenting större här i livet än att äga gemenskapen med Jesus Kristus. Ingenting. Inte pengar, inte karriär, inte mänsklig kärlek, inte popularitet, ingenting. Utanför gemenskapen med Kristus upplever vi skuld inför Gud, vi riskerar att gå förlorade för evigt, vi kommer alltid att känna en gnagande oro inför döden, vi vet överhuvudtaget inte varför vi är här på jorden, vilka vi är och varifrån vi kommer. Vi kommer kanske att förstå delvis vad som är rätt och fel, men vi kommer inte att känna en stark vilja att alltid göra det

som är rätt. Vi kommer kanske att uppleva kärlek från människor, men vi kommer inte att förstå att Gud älskar oss. Vi kanske kommer att känna gemenskap med andra människor, men när vi överges av andra människor så kommer vi att uppleva en total ensamhet. Ett Guds barn är aldrig riktigt ensam. Han vet att Han har Kristus vid sin sida alltid, även när han vandrar i dödsskuggans dal.
I gemenskapen med Gud så vet vi att vi har ett hemland i himlen vad som än händer. Därför att Jesus Kristus blev offrad på korset vet vi att vi har evigt liv genom tron på Honom. Även om vi kanske inte
tycker att döden är särskilt behaglig så vet vi om vi är i gemenskap med Gud att bortom döden finns bara ljus, liv och salighet. I gemenskapen med Gud har vi en vän som aldrig sviker när andra sviker, som älskar oss, när andra hatar oss, som leder oss rätt, när andra leder oss vilse, som ger oss kraften att lyda även när vi frestas att vika av från vägen.

Allt grundar sig på att Jesus Kristus kom till vår värld och lät sig födas som människa. Han kom hit för att leva det liv som vi misslyckades med att leva och dö den död som vi förtjänade. Han levde och dog i vårt ställe. Och därför att Jesus Kristus offrades för våra synders skull, därför att hans blod rann för våra synders skull på korset är vi förlåtna.

Bön
Herre, Gud. Alltför ofta värderar jag tillvaron här som mer värdefull än gemenskapen med dig. Förlåt mig när jag tappar perspektivet och påminn mig så att jag förstår och värderar hur oändligt stor gemenskapen med dig är. Amen.

tisdag 19 januari 2016

Anden ger liv!

Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Joh. 6:63

Jesus förklarar att det är Anden som ger liv, köttet är till ingen nytta. Nej, den mänskliga, syndiga naturen kommer till korta. En del kanske tror att man kan komma fram till tron på Kristus genom att klura ut själv, eller hitta vackra drag hos kristendomen. Men Jesus förklarar: den syndiga naturen, köttet, är till ingen nytta. Skall det bli någon sann tro och omvändelse skall det komma till förtröstan på Kristus, att man förtröstar på att Hans dyrbara kropp och blod offrats på korset och har liv genom den tron, då måste Anden, Guds Ande övertyga.

Här stannar många i utläggningen. Det är Anden som ger liv. Det är Anden det hänger på, därför måste vi "komma i andlig hänryckning", "därför måste vi kämpa och bedja om Anden", "därför måste vi i stillhet vänta på att Anden faller", så att vi blir riktiga Guds barn.


Men läs färdigt vad Jesus, säger! Vart skall du gripa om Anden, vart skall du finna Jesus, livet och frälsningen? Jesus säger det till oss klart och tydligt: Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Anden och livet kommer till oss genom Ordet! Det är genom Ordet Anden gör oss levande!
 
Bön:

Käre Gud, himmelske Fader. Tack för att du har skänkt oss ditt heliga Ord, så att vi genom det får del av den helige Ande så och att vi genom Anden får lära känna Jesus Kristus vår Frälsare och genom tron på Honom får del av syndernas förlåtelse och får tillväxa i kärlek och lydnad. Amen

tisdag 12 januari 2016

Vår Gud är en nådig Gud

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 1 Kor. 1:3

När man ser på Kristus så förstår man att Gud är en nådig Gud. När Gud genom sin Ande och genom sitt Ord låtit oss se detta, se vem Gud är, det är då vi blir födda på nytt, det är då vi blir troende, Guds barn, levandegjorda och uppväckta. Det är så man blir Guds

barn, av nåd. Kristus har sonat våra synder, Gud ger oss tron som griper om Guds gåva. Och tron i sig själv är att bli levandegjord, född på nytt, uppväckt från de döda.

Då ser man plötsligt att Gud är en nådig Gud, inte bara en sträng Gud. En Gud som älskat oss så mycket att Han offrat sig själv för oss. Och den som är förenad med Gud genom tron på Kristus är född in i Guds stora familj där Gud är vår Fader. Kristus har vunnit barnaskapet åt oss genom att offra sig själv för våra synder och genom sitt kors och blod vinna förlåtelse åt oss. Han överräcker barnaskapet till oss genom dopet och genom tron på Hans heliga Ord. Litar vi på att vi är förlåtna för Kristi skull så är vi Guds barn genom tron.

Bön:
Gud vår Fader. Jag föddes inte som barn till dig, utan är född i synd. Tack för att du sänt din enfödde Son att vinna syndernas förlåtelse genom sin korsdöd. Tack för att tron på Honom betyder att jag fått tillbaka barnaskapet hos dig. Amen.

måndag 11 januari 2016

Född för att göra slut på fienden

"Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv." (Hebr. 2:14-15).

Advents- och jultiden är en lycklig tid för de flesta. Men inte för alla. Somliga upplever onda ting också i denna tid. Sjukhusen står inte tomma under julen, inte heller bårhusen. Döden har ingen respekt för högtiderna. Döden har varit en livets realitet i denna syndiga värld allt sedan Adam och Eva var olydiga mot Gud och genom sin synd förde döden in i världen. Likafullt är inte den fysiska döden det värsta som hände i och med Adams och Evas syndafall. Den eviga döden är en realitet för alla dem som dör med

syndens skuld. Djävulen, som är mänsklighetens ärkefiende, är så smart att han har vänt detta till sin egen fördel. Hans plan är att hålla mänskligheten nere i synden så att han kan ge syndaren lönen för sin synd, nämligen evig död i helvetet. På grund av djävulens verk fyller tanken på döden många människor med fruktan. Några är kanske helt enkelt är rädda eftersom de inte vet vad som möter dem i döden. Andra har en uppriktig fruktan för den eviga döden i helvetet.

I stallet låg Han som är alla syndares räddning och djävulens största rival. Det lilla barnet såg säkert inte särskilt skräckinjagande ut medan det låg där, men Jesus hade kommit för att angripa satan i en dödlig strid. Då striden var över och dammet hade lagt sig, stod Kristus som segrare och djävulens hotelser hade mist sin kraft. Jesus betalade skulden för all synd genom sin död på korset. Syndens lön kan därför inte utkrävas av dem som tror på Jesus.

Kära vän, var inte rädd för döden! Det är ett faktum att du är en syndare, och satan vill använda detta emot dig så mycket som möjligt. Men hans hotelser är maktlösa när det gäller Guds barn. Kristus har tvättat dig ren från alla dina synder och gjort dig helig i Guds ögon. Därför är döden för dig bara en dörr som leder in till himlens härlighet.


Gud vår Fader, gav i nådefull julnatt oss en skatt, övermåttan härlig. För att frälsa oss från nöden steg här ned en kärlek, starkare än döden.

Jesus led och dog i vårt ställe

Varför led och dog Jesus? Inte för några egna synder som han hade gjort. Han "blev frestad i allt liksom vi, men utan synd" (Heb. 4:15). Varför blev han då korsfäst? "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom" (Jes. 53:5,6). "Se Guds lamm, som tar bort världens synd" (Joh. 1:29). "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor. 5:19,21).

Jesus led och dog i vårt ställe. Han bar straffet för våra synder. Så att vi skulle få frid med Gud, d.v.s. genom tron vara skuldfria inför Gud.

Bön:


Herre, Gud himmelske Fader. Jag luras ofta att tro att jag måste sona för mina brott. Tack för att du genom din Ande påminner mig i evangelium att din Son redan sonat för allt. Gör mig stark i tron på Honom så att mitt liv må bringa frukt i kärlek, glädje och frid. Amen.